Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/3

Glimrande tolkning av Grimaud - och Symfonikerna i toppform

Den franska pianisten Helène Grimaud inleder sitt år som artist in residence hos Symfonikerna med att framföra Ravels G-durkonsert. En glimrande och självlysande tolkning, enligt Magnus Haglund som också noterar en orkester i toppform.

Konsert

Göteborgs Symfoniker
Dirigent Lionel Bringuier, solist Helène Grimaud piano
Musik av Salonen, Ravel, Berlioz
Konserthuset, onsdag

Redan i öppningsackordet hör man den speciella rörelseenergin. En uppåtrörelse, lätt och luftig, och ändå är man nere på gatan, mitt bland människorna som förflyttar sig på trottoarerna och väller upp ur tunnelbanestationerna. 

Pianisten Helène Grimaud har en påtaglig elegans och esprit i sin ytterst övertygande tolkning av Ravels G-durkonsert. Den urbana känslan i yttersatserna är virvlande och omtumlande och däremellan, som en mittpunkt, finns det nattblå tondrömmeri som Grimaud ger ett drag av svalka. 
Hon får fram det stillastående och avklarnade i den långa solopassage som för Ravel var en sorts uppdatering av den långsamma satsen i Mozarts klarinettkvintett, en förening av lycka och melankoli. Det är otroligt fint spelat.

Det märks att orkestern är förtjust i dialogen med sin solist som med denna konsert inleder ett år som Symfonikernas artist in residence. Den rytmiska skärpan i de klangliga förloppen får en fullödig gestaltning och en motsvarande klarhet i strukturerna präglar också framförandet av Berlioz Symphonie fantastique. 

I dirigenten Lionel Bringuiers tolkning hör man förbindelserna till Ravel i den virtuosa instrumentationskonsten och ändå är det klassicismen som dominerar, samtalet med Beethoven. 

Också här finns en lätthet i handlaget, en förmåga att få fram de kammarmusikaliska detaljerna som får musiken att lysa. Växelspelet mellan de lyriska inslagen och de massiva orkesterklangerna får formarbetet att framträda, den egensinniga kombination av hallucination och humor som gör verket så märkligt levande. 

Orkesterspelet är denna kväll i toppform. 

Mest läst