Som ett avsked till sommarens vila och lätthet, och ett förspel inför den kommande säsongen, har Göteborgssymfonikerna satt samman denna Sommarkonsert, ledd av den uppmärksammade amerikanska dirigenten JoAnn Falletta. Programmet är centrerat kring verk från Paris, tillkomna strax före och efter det förrförra sekelskiftet.
Man kan inte säga annat än att det franska tonspråket passar Symfonikernas klangbild väl. Kanske har det att göra med arvet efter den franskinriktade Gösta Nystroem, vars symfoniska verk betytt så mycket för orkesterns identitet. Men ljustätheten och den varma koloriten i exempelvis Ravels orkestermusik klingar på ett självklart vis när Symfonikerna tar sig an den, som här i en av sviterna från baletten Daphnis och Chloé. Den djupa stråkklangen och träblåssektionen skapar tillsammans en förtrollad naturstämning, och den finns en skärpa i den samlade klangen.
Orkesterns egen klarinettist Selena Markson Adler är en utmärkt solist i Debussys Rapsodi för klarinett och orkester. Stämman är stundtals halsbrytande virtuos, men tolkningen har också något välgörande försiktigt och sökande över sig. Klarinettpassagerna glider på ett fascinerande vis ihop med orkesterklangen.
Stravinskys Pulcinella-svit, ett av de första verken i den nyklassicistiska stilen, klingar naturligtvis radikalt annorlunda. Här märks JoAnn Fallettas känsla för rytmiskt driv, och den reducerade besättningen i kammarmusikformat får fram det skarpa och humoristiska i Stravinskys barockbearbetningar med drastiska vändningar och en lätthet i handlaget. Avslutningen med Paul Dukas paradnummer Trollkarlens lärling har den rätta kombinationen av lekfullhet och tontrolleri.
