Arabella Steinbacher.
Arabella Steinbacher.

Göteborgs Symfoniker | Konserthuset, onsdag

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det händer då och då under Symfonikernas konserter att spelet får en osedvanlig lyster och klarhet. Det här är en sådan kväll. En förhöjd koncentration infinner sig, till exempel i tolkningen av Brahms första symfoni som dirigenten Kent Nagano gör just så klassicistiskt behärskad och lidelsefullt sångbar som verket kräver.

Det är fascinerande att vara med om, också för att denna del av konserten inleds med att orkesterns vänförening överlämnar den Stradivariusviolin från 1730 som tidigare varit i konsertmästaren Christer Thorvaldssons händer och nu tas över av Vlad Stanculeasa. Det gömmer sig viktiga symbolvärden, både i instrumentet och i själva händelsen.

ANNONS

Det handlar om hur den klassiska traditionen lever vidare genom lika delar passion och noggrant detaljarbete, och det är just så som Brahmstolkningen får sin precision. Klangen är enastående rik och musiken böljar fram på ett förbluffande naturligt vis. Det uppstår en balans i linjetänkandet, och det märks vilken omsorg Kent Nagano lägger i att få de enskilda delarna att foga i varandra.

Detsamma gäller framförandet av Mendelssohns violinkonsert med Arabella Steinbacher som solist. Vilken lätthet i anslaget och vilken återhållsam elegans i de virtuosa passagerna. Det finns en melodisk klarhet, inte minst i den långsamma satsen som har en imponerande transparens i klangbilden.

Man blir lycklig som lyssnare och stolt över att den här staden har en orkester som kan spela på en sådan toppnivå, som om Göteborg vore en världsmetropol.

Må programmet få lika skärpta framföranden under den turné i ett par tyska städer som väntar i helgen och nästkommande vecka.

ANNONS