Full pott för countrysångerskan

Kanadensiska sångerskan och låtskrivaren Basia Bulat var strax över 20 när hon släppte sin första platta. Laura Marling var bara 16 år när hon slog igenom på den brittiska indiefolkscenen och hade precis fyllt 18 när hennes debutalbum kom. Två unga och extremt talangfulla tjejer som både lät och kändes betydligt äldre än vad de var.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Precis som Courtney Marie Andrews. Singer/songwritern från Phoenix i Arizona har uppträtt sedan hon flyttade hemifrån i 15-årsåldern. Hon har släppt sex album och är jämngammal med Laura Marling (26 år).

När jag i höstas lyssnade på hennes då nysläppta singel How quickly your heart mends trodde jag först att Spotify av misstag fått på en Linda Ronstadtlåt från tidigt 1970-tal. Så bra kändes det. Så mycket Laurel Canyon lät det. Så tidlöst snyggt var det.

Den där lätta, luftiga, läckra känslan genomströmmar hela skivan - från längtansfulla öppningslåten Rookie dreaming till avslutande och vackra pianoballaden Only in my mind - trots att det egentligen är djupt personliga, närmast sorgliga historier om krossade drömmar, spruckna relationer och strandade liv som Courtney Marie Andrews sjunger om.

ANNONS

I underbara titelspåret Honest life lyckas hon dessutom förena Bruce Springsteens narrativ med Joni Mitchells nerviga charm, och det på ett sätt som jag knappast hört tidigare. I alla fall aldrig såhär starkt.

Ofta sjunger hon sina låtar till klassiskt countrykomp i form av slidegitarr och pedal steel, men samtidigt kläs många av dem upp i stiligaste singer/songwriter-kostymen med skimrande piano och känslig akustisk gitarr. Emellanåt är det så snyggt och träffande att man bara smäller av.

Table for one måste vara den här vinterns mest smärtsamma låt, skriven efter ett uppbrott och en fyramånaders vistelse i Belgien där Courtney Marie Andrews plågades av hemlängtan till huset i skogarna utanför Seattle, där hon numera har slagit sig ner och skrivit de flesta av låtarna på albumet.

Det är för övrigt inte bara jag som knockas av hennes låtar. Albumet kom ut redan i höstas i USA och lyftes fram av Rolling Stone som ett av förra årets allra bästa.

Ryan Adams med sin gedigna fingertoppskänsla och välutvecklade väderkorn för nya talanger har kallat Courtney Marie Andrews för en "fenomenal låtskrivare", och brittiska The Telegraph menar att hon är ljuset i det nattsvarta mörker som Leonard Cohen, Prince och David Bowie lämnat efter sig.

ANNONS

"I am a 1960's movies, I am a unwritten story ..." sjunger hon i slutet av Rookie dreaming. I alla fall det sista stämmer. Hon har redan släppt ett av årets bästa album, och vi lär få höra väldigt mycket av Courtney Marie Andrews i framtiden.

För jag sade väl att hon sjunger helt briljant också?

ANNONS