Artister som går vid sidan, håller sig i ytterfil, är alltid värda respekt. Nicolai Dunger, med sin röst, hade säkerligen kunnat bli folkkär och fyllt konserthus om han hållit sig kvar på den breda folkrockväg där han först började sin musikaliska vandring.
Istället har han varit lika produktiv som musikaliskt snårig. Nya skivan utgör inget undantag.
Här finns ibland ett tilltal som torde kunna hitta fram till många, som i den Bo Kaspers-vaggande singeln Amerika, men så hittar Dunger ett lockande sidospår och så flipprar han iväg med krumbukter, knepigheter och kastanjetter.
Det gäller att hålla i sig om man ska vara med hela sträckan.
ANNONS
