After Dark | Rondo

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det finns någonting som gör att människor i alla ålderskategorier väljer att trotsa januarikvällens 13 minusgrader för att se två män i 60-årsåldern klä ut sig till damer och mima till schlagerlåtar.

Orsakerna kan tyckas diffusa, beskrivningen låter som något som egentligen hör hemma i en lokalrevy. Då glömmer man att Lars-Åke "Babsan" Wilhelmsson och, framförallt, Christer Lindarw är fullblodsproffs med en gedigen erfarenhet från showbiz. Christer Lindarw drog igång sitt After Dark tillsammans med Lasse Flinckman 1976 och "Babsan" är inte direkt någon duvunge heller.

Lasse Flinckman pensionerade sig från After Dark för några år sedan, men i Lars-Åke Wilhelmsson har Christer Lindarw hittat en partner som fungerar fint. Dessutom omger de två sig med dansare av yppersta klass.

ANNONS

Till Rondo har After Dark-gänget med sig en show som de redan satt upp både i Malmö och Stockholm. Väl inspelad således, och det märks. Inte ett nummer haltar eller skaver. Tempot är högt och varenda skämt levereras på rätt ställe.

Publiken bjuds på lika delar sång, mimande, imitationer, dans och under bältet-humor. Naturligtvis kryddat med en rejäl dos glitter och glam.

En av höjdpunkterna är burlesque-numret, med fantastiska klädkreationer signerade Christer Lindarw själv, som sömlöst glider över i ett klart underhållande Lady Gaga-medley.

Lars-Åke Wilhelmsson får göra sin grej i en lång "Babsan"-monolog. Sexskämten - ibland roliga, ibland tröttsamma - haglar tätt och ingen, vare sig kändis eller åskådare, går säker.

Även om alla nummer inte håller högsta klass, de ständigt återkommande parodierna på förra årets Melodifestivalbidrag känns exempelvis inte helt fräscha såhär ett år senare, så gör det höga tempot och energin att man inte hinner tröttna.

Ojämnheten till trots, skälen till att publiken pallrat sig till Rondo i den göteborgska iskylan tycks mig klarare efter en kväll i sällskap med After Dark.

ANNONS