Crime passionnel, Svartsjukedrama (1921 – beskuren).
Crime passionnel, Svartsjukedrama (1921 – beskuren).

Moderna museet, Malmö | Nils Dardel

ANNONS
|

I Florian Illies framgångsrika kulturexposé över året 1913 med undertiteln århundradets sommar får vi en kort glimt av den tyske galleristen Alfred Flechtheim och den unge målaren Nils Dardel: en svensk konstnär som är bländande vacker men som målar mycket dåligt.

Flechtheim blev en av tidens framgångsrika gallerister trots att han hängde de fula tavlorna av sin före detta älskare Nils Dardel bredvid Cezanne och Picasso. Som svensk hajar jag till, egentligen mer på grund av omnämnandet än utlåtandet. Hur kosmopolitisk Dardel än var, svensk-parisisk framför allt men mot slutet av sitt liv också amerikan, så utgör han en alldeles egen linje och berättelse i svensk konsthistoria, nästan oberoende av kriterier som bra och dåligt.

ANNONS

Målningen Den döende dandyn från 1918 är kulturhistoria i mångdubbla lager: en säregen stilstudie i sig men också en viktig katalysator för konstmarknaden och en symbol för samhällsklimatet, och har som sådan dessutom glidit in i fiktionen. I Klas Östergrens roman Den sista cigarretten planerar den kapitalstarke konceptkonstnären Jörgen att ropa in målningen för högst 8,7 miljoner, det kapital han förfogar över, bara för att måla över den med en ärggrön färg och låta den ingå i en större installation. Tyvärr blir han överbjuden.

Moderna museet i Malmö är den tredje anhalten för Nils Dardels verk på relativt begränsad tid, tidigare har han visats på Mjellby konstmuseum (2013) och Stockholms Moderna museum (2014).

Malmövarianten är inte gigantisk, men de flesta viktiga verk är med. Jag dras ändå snart till berättarhörnet, som blandar projicerade målningar, teckningar och fotografier med en sen intervju med författaren och hustrun Thora Dardel som Anders Wahlgren gjorde inför sin tv-film om Dardel (Den döende dandyn 1989, mer än en gång repriserad).

Thora tycks bekräfta Florian Illies nedlåtande hållning men från samtidens perspektiv: De tog honom inte på allvar, kamraterna. Nils ville inte prata konstpolitik, men han var en målande poet i en period när konsten inte fick vara litterär. På fotografierna en alltid lika uppklädd Nils Dardel, på vissa fester en dandy bland bohemer, på andra en dandy bland dandies.

ANNONS

Temat bi- och homosexualitet undviks ingalunda i samtalet, Thora menar att hon själv bar på en liknande ambivalens, om än inte lika utlevd. I en bok producerad av Mjellby konstmuseum tar konstvetaren Patrik Steorn i en essä fasta på just dandyismen som ideal och livsstil och förskjuter därmed fokus från verk till person och social miljö, från måleri till umgänge och kläder. Och, i förlängningen, från konsthistoria till queer-teori.

Ur ett strikt konsthistoriskt perspektiv knappast ortodoxt. Men jag tror verkligen att man måste vrida och vända på Dardel för att han ska kännas angelägen idag, och kanske blir då i vissa vinklar hans blåa kostym viktigare än hans penselföring.

Van vid att sticka ut är det kanske ändå hans misslyckade försök till anpassning som förklarar de mest iögonenfallande svagheterna i måleriet. Hans kubistiska försök är vaga och trevande, något år senare åstadkommer han i stället storfläckiga figurmålningar i en hög färgskala, som i en bisarr korsning mellan postimpressionisternas punktmåleri och den färgstarka fauvism som hade kulminerat åren runt 1906, bland annat med hans tidigare lärare Matisse som framstående företrädare.

Det är när han bottnar i ett enklare färgsatt konturmåleri som också hans berättarbehov kommer till sin rätt, och även om jag inte tror att Den döende dandyn i längden orkar bära sin berömmelse så finns det absolut målningar som motiverar Dardels plats i svensk konsthistoria, som Visit hos excentrisk dam och Crime passionel, båda från 1921.

ANNONS

Inte så mycket en surrealism före surrealismen, inte så mycket det omedvetnas oförutsägbarhet som excentriska maskeradbaler och bisarra upptåg, spetsade med lite gift och en lagom dekadent fantasi, en fantasi som på sant aristokratiskt manér också var van vid att ta för sig (Dardels von blev på fransk botten de). Ett måleri som lyckades som bäst när också dragningen till det dekorativa, prunkande och exotiska bejakades fullt ut.

.

Ämnet

En utställning med verk av Nils Dardel visas på Moderna museet i Malmö, efter tidigare stopp på Mjellby konstmuseum i Halmstad och Moderna museet i Stockholm.

Skribenten

Mikael Olofsson är konstkritiker och konstnär. Medverkar regelbundet på GP Kultur och recenserade senast utställningen Le Bord des Mondes på Palais de Tokyo i Paris.

ANNONS