Miljonrullningen på Naturhistoriska

ANNONS
|

– Det blev något dyrare än vad vi tänkte från början, säger Marianne Dahlquist, Västarvets chef och högste ansvarige tjänsteman för renoveringen som pågick mellan 2010 och 2015.

Det är en underdrift. Åtminstone om man ser till den rapport som hennes företrädare Anders Schough skrev strax innan han slutade 2008. Naturhistoriska hade då lytt under Västarvet, den del av VG-regionen som förvaltar natur och kulturarv, i ett år och bollen låg hos honom att ta fram en plan för basutställningarna som inte förnyats på 50 år. Han beräknade att det skulle kosta 2,1 miljoner kronor och ta fyra år. Museichefen Ann Strömberg fick uppdraget att leda arbetet. Rapportering skulle göras kvartalsvis till den tillträdande förvaltningschefen Marianne Dahlquist.

ANNONS

Så har inte skett.

– Jag höll mig informerad till viss del i alla fall, men ekonomin på investeringar följer jag inte i detalj.

Du hade alltså ingen direkt insyn i vad man la pengar på?

– Jag följde inte det löpande. Det var ett ansvar som museichefen hade, att hålla i den här basutställningen.

Men det slutgiltiga ansvaret hade väl ändå du som förvaltningschef?

– Absolut.

Vad som hände när basutställningarna renoverades mellan 2010 och 2015 är inte lätt att bringa reda i. Inget kring beredning och beslutsunderlag finns diariefört. Det som finns är fakturor och utbetalningar på närmare nio miljoner kronor. Pengar som räckt till förnyelse av en enda utställningsgång på 240 kvadratmeter samt till renovering av museets gamla diaramor. Pengar som pytsats ut från år till år i investeringsbudgetar som godkänts av politikerna i Västarvets styrelse.

– Vi tar beslut om Västarvets investeringsbudget, inte om en enskild investering. Det är förvaltningschefen som fördelar pengarna, säger Västarvets styrelseordförande Perallan Orrbeck (L).

Han säger att han inte var ”särskilt insatt i processen” och att bara var styrelseledamot under tiden för själva renoveringsarbetet. Ordförande då var dagens vice ordförande Gunilla Josefsson (S). Hon har inte gått att nå för en kommentar. Perallan Orrbeck tror dock inte att hon vet ”så värst mycket mer”.

ANNONS

Med förvaltningschefens goda minne

– Vi är vanliga medborgarföreträdare, vi har inga specialkunskaper om att bygga basutställningar och annat. Vi är inga specialister på någonting i den här världen mer än att vi är politiker.

Men för Leif Lithander, biolog på Naturhistoriska, är det självklart att renoveringen som gjordes inte skulle behövt kosta så mycket.

– Nej, nej ,nej! 2,1 miljoner hade visserligen inte räckt, men för nio miljoner hade hela basutställningen kunnat renoveras.

Han är den enda i personalen som vågar bli citerad med namn. Anonymt säger dock flera ungefär samma sak: ”Hur kunde ett projekt få lov att misskötas så mycket? Miljoner rullade ut i onödan, allt med förvaltningschefens goda minne.”

Ska man tro personalen lät Marianne Dahlquist dåvarande museichefen Ann Strömberg köra sitt ”eget rejs” utan att någon verkade ha insyn i ekonomin. Hon upphandlade ett arkitektkontor där hon sedan tidigare kände arkitekten som skulle formge utställningen. Kontoret engagerades tusentals timmar till en kostnad av 4,3 miljoner kronor.

Hittade asbest

När arbetet väl kom igång stötte man på asbest. Dessutom behövde sneda golv och gamla eldragningar rättas till, berättar Marianne Dahlquist.

– Kostnaden var nog ganska rimlig med tanke på huset och omständigheterna, men det drog ut på iden och det fördyrade.

Asbestsaneringen kostade 175 000 kronor och lades utanför projektets budget. Har något mer hanterats på samma sätt?

ANNONS

Västarvet har inte svarat på frågan.

På hösten 2013 fick Ann Strömberg sparken efter GP:s avslöjande om jäv vid anställningar på museet. Skötte hon renoveringsprojektet bra? Marianne Dahlquist tvekar på frågan men säger till slut:

– Det skulle jag inte säga att hon gjorde.

Vad gjorde hon för fel?

– Det vill jag inte gå in på.

Var det bra att konsulter anlitades i den omfattning hon gjorde?

– Målet blev att få klart arbetet.

Men hur mycket dyrare än planerat blev det?

– Vi hade ingen totalsiffra.

När Ann Strömberg lämnade fick personalen till slut ta över vad Leif Lithander beskriver som en byggarbetsplats.

– Vi fick börja om från början. Alla texter fick skrivas om. Formgivningen fick göras om. Men vissa grejer från White blev kvar. Belysning och sånt. Så allt var inte bortkastat.

Den nya delen av basutställningarna stod klar 2015 och invigdes då av Västarvets styrelseordförande Perallan Orrbeck.

ANNONS