Maten räcker om vi bara vill

Jordbrukets roll att sköta om planetens resurser måste återupprättas, menar Gunnar Rundgren. Bella Stenberg har läst hans bok om maten, makten och miljön.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

I Kulturkalasets Green Corner i Bältespännarparken finns det flera delvis aktivistiska programpunkter om mat och miljö, från att odla själv (ärtor i burk, svamp i lägenheten, stadsodling) och bränslefri matlagning till ”magens väg till en hållbar framtid” och ett Solidariskt kylskåp med mat som alla kan ta. Hållbarhet med ett tydligt stadsperspektiv och delvis hipstervinkel.

Men maten vi äter kommer inte från staden. En matvara kan vara ett nyttigt val för den som äter. Att odla den kan vara ett rationellt val för den enskilde odlaren. Det innebär inte att det alltid är bra för planeten eller det stora hela. Gunnar Rundgren förklarar sambanden och systemen i Den stora ätstörningen – Maten makten miljön, om på matproduktion och jordbruk. Jordbrukets roll att sköta om planetens resurser måste återupprättas, slår han fast redan i baksidestexten.

ANNONS

På konsumentnivå är det fria valet är inte så fritt. En stor mataffär i Sverige kan ha upp till 20 000 olika matprodukter, men det mesta är variationer på de fem stora grödorna vete, majs, palmolja, socker och sojabönor. Vad som kan och inte kan köpas bestäms i stor utsträckning av staten, stora jordbruksföretag och livsmedelsindustrier.

Rundgren är jordbruksexpert och biståndskonsult, en av grundarna till Krav-certifieringen och har arbetat med ekologiskt jordbruk i snart 40 år. Han är pedagogisk, inte alarmistisk, även om han högt och tydligt påpekar att en förändring är nödvändig. Jordbruk, mat, landskap, kultur och ekonomi hänger ihop. Vad vi äter och hur och var det odlas påverkar miljön, klimatet och den biologiska mångfalden.

Boken är upplagd som en italiensk meny. Antipasti handlar om jordbrukets historia från stenåldern fram till dagens livsmedelsindustri. Med jordbruket valdes några få arter av växter och djur ut, och 5 000 år senare är det i stort sett samma som odlas, avlas och äts. Ofta i form av förädlad mat och färdigmat, men gjorda på samma stapelgrödor.

Primi handlar om de olika delarna i maten, grönt, sött, fett och knaprigt, och hur maten produceras. Rätt ofta storskaligt och hänsynslöst. Secondi handlar om den globala tallriken, om energi och bränslen, men främst om utmaningar och problem. I Dolce tittar författaren framåt och hittar fyra drivkrafter som kommer att hjälpa oss till förändring, vare sig vi vill eller inte: Minskad tillgång till energi, växthuseffekten, finansiell kollaps och frivillig ekonomisknerväxt (minskad produktion och konsumtion).

ANNONS

Varken konstgödsel, genteknik eller ekologiskt jordbruk kommer att utrota hungern. Den kan bara utrotas genom förändrade ekonomiska och sociala villkor, genom allas rätt till sin del av jordens resurser, menar Rundgren, som vill se ett ekologiskt jordbruk byggt på principerna hälsa, ekologi, rättvisa och förvaltarskap som huvudsaklig grund för vår framtida matproduktion. Ett ökat lokalt deltagande och större förståelse är en nyckel.

Rundgren redogör för hur marknaden (alltså vinst) styr och marknaden kan inte tillåtas styra. Exempelvis hur åkermark i Europa överges, att sojaodlingen i Sydamerika ökar och europeiska bönder köper sojafoder till djuren därifrån. Han poängterar också att om någon inte har råd att köpa den majs som blir till djurfoder finns det inget som talar för att hen skulle få äta majsen om den inte användes som djurmat.

Den stora ätstörningen kom ursprungligen på engelska 2014, och att de svenska exemplen har tillkommit i samband med den svenska versionen kan förklara varför de ibland är lite rumphuggna. Men det är en randanmärkning om en bok som är full av fakta och siffror (och 766 fotnoter) men ändå enkel och intressant att läsa.

Miljön har stora problem, däremot ser Rundgren inte en global livsmedelsbrist som ett överhängande problem – med förbehållen att vi inte får några kraftiga sociala störningar, globala ekonomiska krascher eller krig. Faktorer som också gör det riskabelt att, som Sverige och många andra länder nu är, vara beroende av internationell handel för sin livsmedelsförsörjning.

ANNONS

I kapitlet Matpusslet citeras Nobelpristagaren i ekonomi Amartya Sen: ”Svält karaktäriseras av att vissa människor inte har tillräckligt att äta, inte av att det inte finns tillräckligt med mat.” Antalet människor som dör av hunger uppskattas till 3,5 miljoner per år. Antalet undernärda är omkring 850 miljoner. Procentuellt sett är de färre än tidigare eftersom jordens befolkning har växt.

Även distributionen av mat handlar om sociala förhållanden och ekonomi, framför allt om marknader – och den som inte kan betala för sig får inget. Rundgren avslutar kapitlet med John F Kennedy från 1963 års världshungerkongress: ”Vi har förmågan, vi har medlen och vi har kapaciteten att eliminera hungern från planetens yta. Vi behöver bara viljan.”

Det sammanfattar rätt väl både bokens budskap och mänsklighetens problem.

ANNONS