"Jag har förstått att det är ovanligt med manliga bokcirklar", säger Ingemar Hahn och bjöd in GP till gruppens senaste bokträff.
Den grupp på åtta bokintresserade män som Olof Drakenberg och Karl Palmberg samlade ihop för att diskutera litteratur har träffats regelbundet i sex år nu.
– Vi var grannar, delade ett tvåfamiljshus, och en dag bestämde vi oss helt enkelt för att starta en bokcirkel. Karl frågade tre av sina vänner och jag frågade tre av mina. På den vägen är det, berättar Olof Drakenberg när vi sätter oss till bords hemma hos Håkan Höglin.
Förhöjd läsupplevelse
De turas om att träffas hemma hos varandra och den som står för värdskapet har också sista ordet när det gäller vilken bok gruppen ska läsa.
– Det blir en annan kontaktyta att träffas över ett glas vin och snacka om böcker än att ... tja, gå på ishockey. Dessutom blir det en förhöjd och rikare läsupplevelse att få diskutera en bok som man just har läst. Då upptäcker jag ofta nya perspektiv och ingångar som jag inte lade märke till när jag läste boken. Det är väldigt kul, säger Ingemar Hahn.
Kvällen när GP kommer på besök är lite speciell då man har valt att läsa två böcker. Ashlee Vances nyskrivna biografi om Teslagrundaren Elon Musk, och relationsromanen Ljusår av Faulknerprisbelönade James Salter - "förmodligen den bäste amerikanske författare som du aldrig har hört talas om" – som The Guardian skrev för några år sedan.
Roligare diskutera romaner
– Det finns inte så mycket att säga om en biografi. Hur välskriven den än är blir det ett rätt torftigt samtal runt bordet, menar Calle Hellberg. Det är roligare att diskutera en roman, att fundera kring språket, dialogen, karaktärsutvecklingen ... och vi försöker verkligen att hålla oss till boken.
De är nämligen rörande överens om att onödiga utsvävningar och ämnesbyten i möjligaste mån ska undvikas.
– Om Donald Trump hade vunnit valet i natt kanske vi hade pratat om det. I några minuter. Sedan är det boken som gäller, säger Olof Drakenberg.
Så medan herrarna fyller på sina vinglas och sträcker sig efter oliver, skinka och grissinis glider de artiga samtalen om jobb och barn bort. Istället börjar man analysera James Salters bok - och det ur alla möjliga vinklar.
Går in för uppgiften
Ingemar Hahn har flera små post-it-lappar klistrade på olika sidor i sin lånebok. Var och en markerar en frågeställning som han vill diskutera i gruppen, det kan vara något han uppfattar som besynnerligt eller signalera en passage som han vill läsa upp högt. Men alla runt bordet har åsikter om boken.
– Det fungerar inte att leva ett så estetiskt liv som Nedra and Viri (det gifta paret i bokens centrum). Tomheten ligger hela tiden där och vibrerar under ytan, menar Mikael Sonnsjö.
– Samtidigt är det väldigt vackert, tidens gång, och det är ju ingen olycklig skildring, påpekar Andreas Callersten.
Synpunkter stöts och blöts, och det är egentligen bara den pensionerade läraren Björn Gustavsson som inte fullt ut tycks uppskatta Salters bok.
Är den typisk för de böcker ni brukar läsa?
– Vi läser alla slags böcker, berättar Karl Palmgren, svenska klassiker, internationellt erkända namn, Pulitzerpristagare, författare från olika världsdelar, från olika epoker och såklart av olika kön.
Men ni är bara män i bokcirkeln. Är det en slump?
– Nej, det kan jag inte påstå. Flera av våra vänner har blandade bokcirklar eller cirklar med bara kvinnor, men vi ville pröva att ha enbart män i vår. Och det fungerar fantastiskt bra, säger Olof Drakenberg.
Det mesta är mixat
Kvällens värd Håkan Höglin menar att det är lite skönt att det bara är män runt bordet.
– Vid de flesta tillfällen i livet möts både män och kvinnor, det mesta är ju mixat, jag tycker det är rätt charmigt att vi som killar kan sammanstråla på det här sättet.
Hur tror ni att era boksamtal färgas av att ni bara är män?
– Det är svårt att veta, vi har snackat om att läsa en stereotypt manlig eller kvinnlig bok ihop med våra fruar och bjuda in dem till en träff för att se hur resonemanget går. Det vore intressant, skrattar Ingemar Hahn.
De flesta runt bordet tycks väl medvetna om att kvinnor läser skönlitteratur i mycket större utsträckning än män, och Ingemar Hahn har funderat lite på varför det är så.
– Litteratur handlar till stor del om mänskliga relationer. Generellt sett arbetar kvinnor ofta inom relationsinriktade yrken (vård, skola, omsorg) och män inom sakinriktade yrken. Det finns alltså en stark yrkesmässig polarisering mellan män och kvinnor som jag tror även påverkar vårt intresse för litteratur.
"Tar inte för sig av livet ..."
En gång i tiden var boken en klassmarkör för svenska män. Välfyllda bokhyllor och gärna ett privat bibliotek signalerade ekonomiskt välstånd, böcker skänkte status. I dag jagar män status med hjälp av helt andra prylar. Så varför ska man läsa skönlitteratur överhuvudtaget? Att vara beläst höjer inte din lön, det ger dig inte fler följare på sociala medier.
Nej, kanske inte, men det underlättar din inlevelseförmåga och förståelse för andra människors perspektiv, vilket är livsnödvändigt för en fungerande demokrati. Skönlitteratur bygger dessutom upp ditt ordförråd och ditt språk på ett mycket effektivare sätt än vad tv-serier, filmer och datorspel någonsin kan göra. En stark egen språkkänsla är också det bästa skyddet mot politisk och kommersiell maktutövning. Eller som Ingemar Hahn säger.
– Litteraturen är djup och personlig, den skänker perspektiv och belyser vår existens. Män som väljer bort skönlitteratur tar inte för sig av livet fullt ut.
