Carl-Johan Vallgrens, alias Lucifers, Svinen är hårdkokt, brutal och kolsvart. Bitvis gör det rent fysiskt ont att läsa historien om dessa antihjältar, vännerna Danny Katz, Jorma Hedlund och Eva Westin, som alla på sitt sätt har eller försöker lämna drogmissbruk och kriminalitet bakom sig. Danny Katz, den forna heroinisten som nu livnär sig som datasäkerhetskonsult och vandrar på en skarp egg mellan drogfrihet och återfall, samtidigt som han närmar sig sin personliga judiska historia. Åklagaren Eva Westin, barndomsvännen, som bytt drogmissbruk mot arbete och fyllt dygnet med kamp mot ekonomisk brottslighet. Jorma Hedlund, som tröttnat på det kriminella livet men inte kan motstå ett sista, till synes bombsäkert värdetransportrån.
Det mesta går åt helvete. Både försöken att hålla sig på rätt sida om lagens råmärken och drömmen om ett annat liv. Samtiden är nära med trafficking, prostitution, skyddslösa romer och över alltihop tornar en riktigt osmaklig, korrupt och svinig polis upp sig.
Carl-Johan Vallgren döljer sig inte bakom pseudonymen Lucifer, utan står där bredvid. I intervjuer har han sagt att Lucifer trots det möjliggör ett annat skrivande. Och han skriver med en stark autenticitet; det går att lita på personskildringen, miljöerna, Stockholm underifrån (åtminstone för den som sitter tryggt förankrad i läsfåtöljen och själv saknar förstahandskunskaper…). Samtidigt gäller det att ha ordentligt med ljus omkring sig för att inte helt förlora sig i mörkret. Svinen är, om möjligt, ännu dystrare än Lucifers första bok om Danny Katz och barndomsvännerna: Skuggpojken.
