Arton dagar efter att ha framfött sitt enda barn, dottern Mathilde, avled målaren Paula Modersohn-Becker av en blodpropp sedan hon med möda lämnat sängen. Hennes sista ord var, i ungefärlig översättning: ”så synd”. Det var den tjugonde november 1907, Modersohn-Becker var trettioett år gammal.
DENNA BARNAFÖDELSE OCH tidiga död var den tragiska kulmen på en tids svåra slitningar mellan ensamhet och äktenskapligt beroende, främst ekonomiskt beroende. Men också mellan den stimulerande metropolen Paris och det desto mer stillastående samhället Worpswede utanför Bremen, orten för en av tidens många konstnärskolonier. Björkar, låglänta landskap, höga himlar, stilla vattendrag. Worp-swedegruppen förknippas inte med tidens djärva avantgarde, snarare med ett stillsamt men högklassigt landskapsmåleri i Barbizonskolans efterföljd. Kolonins berömmelse beror till stor del på en av de återkommande gästerna, poeten Rainer Maria Rilke, som svärmade för Paula Becker men kom att gifta sig med hennes bästa väninna, skulptören Clara Westhoff. Paula Becker var då redan hemligt förlovad med den nyblivne änkemannen Otto Modersohn, en av kolonins grundare. Äktenskapet var till att börja med lyckligt men Paula Becker tyckte sig stagnera i den lantliga miljön och drogs i omgångar till Paris, där hon också kunde sluta an till paret Rilke – det sista uppbrottet till Paris var tänkt att vara för gott.
PÅ LOUISIANA I Humlebaek kan man på en utställning försöka lägga det biografiska pusslet, om nu verket behöver det. Det är den första stora retrospektiva utställningen i Norden, egentligen överraskande – åtminstone sedan sjuttiotalet har hon i Sverige varit ett stort namn, i en mer feministisk vinkling då ofta nämnd samtidigt med Käthe Kollwitz (märkligt frånvarande i Modersohn-Beckers biografi) och den helt annorlunda Frida Kahlo. Vad biografin anbelangar så vittnar förstås de haltande proportionerna mellan studieårens många verk med de tvära stilkasten och de mer avklarnade men också fåtaliga sena verken om ett plötsligt avbrott. Men också polerna Worpswede och Paris blir tydliga, samspelet mellan det regionalt djupt förankrade och kraftiga stilkickar utifrån, influenser som i en stor viktig målning som Liggande moder med barn från 1906 kanske skulle kunna kokas ner till namnen Cezanne, Gauguin och den idag mindre kända skulptören Maillol – sammanfattningsvis: en lika stor medvetenhet om linjespel som volym. Motivet i sig är inte revolutionerande, men behandlingen.
Utställningens stora överraskning blir annars för mig att den förväntade utvecklingen uteblir, från sämre till bättre, från osäkert till säkert, från realism till modernistisk reduktion, jag vet inte vad. I alla fall denna utveckling som tycks inskriven inte bara i modernismens utan också den enskilda konstnärens historia, som förväntan, ja nästan som sensmoral. Modersohn-Becker var stark och gripande i enskilda bilder i olika perioder, i delar som inte riktigt går att länka ihop till en logisk följd, en sammanhängande berättelse om stil. En blyertsteckning från 1899 hör till det allra bästa, Sittande kvinna med korsade fötter, en storskalig realism i en rikt och medvetet utarbetad gråskala som kan påminna om att den tidiga modernismens strävan mot ren-odling och syntes också hade sitt pris. Men också fantastiska porträtt av barn och lantarbetarhustrur i Worpswede från 1900 och 1901, eller en helt ”obetydlig” liten målning av en naken, mager, sittande flicka från 1902, liksom avig, både valhänt och precis, öm och ömmande. Hos Modersohn-Becker är det inte nödvändigtvis det mest fulländade som letar sig in under huden.
.
ÄMNET
Paula Modersohn-Becker, född 8 februari 1876 i Dresden, död 21 november 1907 i Worpswede, var en tysk målare. Louisiana visar nu runt 100 målningar och 40 teckningar i en retrospektiv.
SKRIBENTEN
Mikael Olofsson är konstkritiker och konstnär. Medverkar regelbundet i på GP Kultur och recenserade senast Lars Samuelsson och Oskar Ekmans bok Gustaf Tenggren – en biografi.
