Och visst! Alla som i kväll gästar Liseberg för måndagens allsång tror snart på den idén. 233 års samlad erfarenhet gör nämligen sitt till på scenen.
Lite mer lågstadiematte: Barbro ”Lill-Babs” Svensson har haft ett 20-tal låtar på Svensktoppen, Siw Malmkvist 40, och värstingen, Ann-Louise Hanson, hela 50 stycken. 50!
Tillsammans är det 110 listklättrare som de har ansvarat för. 110 låtar som flitigt spelats vardagsrummen, på arbetsplatserna och förfesterna; 110 låtar som satt ord på hundratusentals, ja, miljontals människors känslor till varandra i ett halvsekels tid. Vilka i svensk musikelit har ett lika digert cv, vilka har gjort lika mycket för svenskarnas popkulturella välbefinnande? Björn och Benny? Max Martin? Kanske. Bara kanske.
Världen är orimlig
Folk borde banne mig stå längst fram och gråta ögonen ur sig som på One Directions konserter.
Jaja. Att världen är orimlig har fastställts för länge sedan av människor med långt högre iq än jag, så vi ska inte dröja oss kvar där. Att folk födda efter 1990 inte går upp i brygga när låtar som Bruno Glenmarks dänga Gammaldags musik går på är trots allt inte så märkligt.
Låt oss istället fokusera på att publiken på några tusen individer i alla åldrar, med en lätt övervikt mot det äldre åldersspannet, som vanligt fick en gott- och blandatmix av olika genrer och tonfall. Låt oss istället fokusera på att vädret var på gott humör; alldeles lagom svalt, och med en regnmolnstung himmelsom sprack upp precis vid de rätta tillfällena (läs: närbilder på Lotta Engberg och allsångstruppen när de strosar längs bänkraderna).
Låt oss fokusera på att det här måste vara det mest stillsamma Lotta på Liseberg hittills under sommaren. Ibland är det rent av onödigt makligt.
Tempot beror knappast på den höga medelåldern, för det är bra fart på Siwan, Lill-Babs och Ann-Louise hela kvällen– inte minst när de käckar sig igenom Glenmark Eriksson Strömstedts riktiga knytnäve till radiohitt Jävel på kärlek, en blinkning till gruppens hyllade comebackspelningar på Borgholms slottsruin.
Vägrar ett litet sidosteg i onödan
Det märkliga lugnet hittas istället hos allsångens yngre garde Mariette, Linus Wahlgren och den extremt stillastående norrmannen Sigvard Dagsland. Den sistnämnda sjunger visserligen otroligt vackert i falsett, men vägrar ett endaste litet sidosteg i onödan.
Tur att vi har ruttade damtrion på plats, och dansarna som räddar upp allting i femte akten med en måttlöst stilig och oväntad Håkan Hellström-uppladdning! Finge jag bara vara med och välja gästartister till Ullevikonserten hade jag haft minst elva namn klara.