Livet som fjortis på Backa teater

ANNONS
|

Backa teater har gjort det förut, föreställningar om att vara i en viss ålder. Efter 7-åringen och 11-åringen är det nu dags för 14-åringen, en pjäs om att "vara nästan vuxen, men sedd som fjortis, full av hemligheter och längtan, men samtidigt livrädd", som de själva presenterar arbetet.

- Att det skulle bli något från högstadiet var självklart, vi valde tillslut 14-åringen för att det är intressant, då är har man steget kvar till 15, säger Johanna Larsson, som regisserar.

När vi besöker Backa teater är det dags för ett första publikgenomdrag, med högstadieelever på plats i publiken. En efter en kommer skådespelarna in på scen, presenterar sig, berättar kort om vem de var året de fyllde 14. Utifrån deras personliga berättelser byggs föreställningen om plugget och kompisar, om kärleksbekymmer och ångest. Och allt är sant, säger de. Åsa-Lena Hjelm var 14 år 1961 och berättar om en halsbrytande protest mot de vuxna i hennes närhet, med inslag som pappas stulna checkhäfte, en roadtrip med bankbesök på tio platser och sedan några dagars vilt festande i Malmö. Kjell Wilhelmsen konstaterar att han var expert på att skämta bort jobbiga tystnader. När han och Ylva Gallon sedan berättar om sina upplevelser i Lexbyskolan där de båda gått, är det två helt olika historier vi möter, där breda gapflabb krockar med tystnad och längtan att bli sedd.

ANNONS

Letat egna minnen

För att hitta tillbaka till sin egen 14-åring har skådespelarna dels fått skrivuppgifter av regissören Johanna Larsson och dramaturgen Stefan Åkesson, dels har de fått varsin mentor som är 14 i dag. De har också, i samlad trupp, åkt till de platser där de bodde då.

Ramtin Parvaneh var 14 år 1998, ett år som kom att präglas av Backabranden.

- Det var ett fruktansvärt år, säger han, när han och Anna Harling pausar en stund med oss efter genomdraget.

- Men, fortsätter han, jag hittade också godbitar i mitt liv, det var inte bara sorgliga saker som hände mig, men jag mindes först bara det som inte var bra. Så det var en process för mig.

- För mig var det svårt att komma ihåg, säger Anna Harling. Men jag har min dagbok från den tiden, det har varit bra för minnet under den här processen. Jag har också haft hjälp av att höra de andra minnas, man kan känna igen vissa fenomen.

Många 14-åringar kommer att se föreställningen. Vad hoppas ni att er publik ska uppleva?

- Jag kände först att "jag blottar mig", att det fanns något obehagligt i det. Men, så tänkte jag att tänk om det finns någon annan här som känner som jag gjorde. Så jag berättar för dem, för att de ska kunna känna igen sig och tänka "det är inte bara jag".

ANNONS

Fakta: 5114 dagar

Premiär: 17 mars

Av: Johanna Larsson, Stefan Åkesson och ensemblen

Regi: Johanna Larsson

Skådespelare: Hannah Alem Davidson, Ylva Gallon, Anna Harling, Åsa-Lena Hjelm, Ramtin Parvaneh, Nemanja Stojanovic, Kjell Wilhelmsen, Ove Wolf

Musiker: Stefan Abelsson, Amanda Lindgren, Mats Nahlin, Sabina Wärme. Sabina Wärme och Amanda Lindgren utgör elektronikaduon Systraskap och de har komponerat musiken i 5114 dagar.

ANNONS