Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli | Kära Liv och Caroline
Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli | Kära Liv och Caroline

Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli | Kära Liv och Caroline

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

”Du kanske kan raka det ena benet?” Liv Strömquist går ut hårt och jag gapskrattar. Lika glad är kanske inte personen som skickat in den seriösa frågan: att raka benen är extremt tråkigt, hon blir sur över att hon som kvinna måste hålla på med det men tycker samtidigt att släta ben är snyggare och vill känna sig fin. Så hur ska hon göra?

Frågorna kommer från lyssnarna till En varg söker sin pod, samlade under rubrikerna utseende, kultur, vänskap, politik, döden, kärlek, psyket, skapande och hur ska man leva. Fast ofta hänger allt det där ihop.

Den som hört serietecknare och satiriker Strömquists och författare Ringskog Ferrada-Nolis podd vet att barndomsvännerna är skarpa, roliga och analyserande, pålästa men också personliga på gränsen till privata, upplysande och ibland upplyftande, men inte lugnande eller raka. Normkritik, feminism och intersektionalitet är sällan det.

ANNONS

En modern frågespalt, alltså. Och nästan mer intressant som fenomen än för svaren. Liv och Caroline som en motvikt till de manliga radarparen inom humorn och samhällsdebatten – och ibland som en parodi, planerat eller inte, på dem.

Som en bild av målgruppen och den lyckade kreativa medborgaren, kvinnan (typläsaren torde vara en kvinna i medelklassen) som kämpar med att förena sina, partnerns och samhällets olika krav på sig. Samtidigt som hon unnar sig lyxen (?) att intellektualisera.

En bieffekt blir att författarna, trots alla sina osäkerheter, kamper och problem, bekräftas som rätt och lyckade. Ringskog Ferrada- Noli gräver i sin egen ångest men kan halka iväg parodilångt från ämnet i utläggningar om dyra restauranger och vegomat.

Så hamnar boken i sin egen fälla, eller åtminstone den de existentiella grubblerierna och frågorna handlar om. För på ett vis ökar boken nog kraven och pressen. Är det lättare att må bra för att det betonas att det dåliga beror på strukturer och inte individen?

Kanske är det just därför hellre de som befinner sig utanför målgruppen borde läsa Kära Liv och Caroline.

ANNONS