Lisa Ohlin vill skrota Guldbagge-galan

Regissören Lisa Ohlin satt i årets guldbaggejury och valde ut vinnare. Nu föreslår hon på sin blogg att galan ska skrotas.

ANNONS
|

" Men Guldbaggegalan?… Är det inte lite 1980 över det?… Ja, jag är en hemsk människa som går på en fest och sen dissar den men nu gör jag det i alla fall." skriver regissören Lisa Ohlin på sin blogg. Med full transparens berättar hon hur hon satt i årets vinnarjury och valde mellan de nominerade filmerna, och därför fick sin biljett alldeles gratis. Och visst håller hon med om att "det finns ett värde i att ha en tävling kring otävlingsbara saker som konst och film, för det kan ställa frågor om vad bra film är och ge sken till annars osynliga filmer."

ANNONS

Samtidigt anser hon att Guldbaggegalan, i sin nuvarande form, inte bara är "precis lika vit och medelklassig som Oscarsgalan, ifall någon undrar." Den är också förlegad:

" Vi lever i den digitala åldern. Det måste bara finnas ett bättre sätt att berätta om våra filmer för publiken än att visa svettiga hel- och halvkända människor tacka sina barn och mammor i direktsändning." skriver regissören, känd för filmer som Veranda för en tenor, Simon och ekarna, Kvalster och Sex hopp och kärlek.

– Filmerna har blivit mer och mer osynliga i samband med galan. Samtidigt är det 1,3 miljoner personer som tittar på Guldbaggegalan, så det borde ju gå att väcka intresse inte bara för själva eventet utan för filmerna i sig, säger Lisa Ohlin när GP når henne.

På tisdagsmorgonen samtalde hon med Filminstitutets Anna Serner, som enligt regissören är positiv till en förändrad galan och som redan umgåtts med egna tankar kring detta.

– Anna Serner är alltid öppen för konstruktiva förslag, och vill göra publiken sugen på att se filmerna. Jag var nog bara den första som tog bladet från munnen. I dag kostar det 1400 spänn att gå på galan. Publiken blir till betalande statister i en show som varken vänder sig till dem eller till gästerna. Det är dags att fråga sig: Vem är galan till för?

ANNONS

För 19 år sedan gästade Lisa Ohlin sitt livs första guldbaggegala. Då var hennes långfilmsdebut Veranda för en tenor, med manus av Klas Östergren, nominerad till sju baggar och Krister Henriksson vann pris för bästa manliga huvudroll.

I blogginlägget minns Lisa Ohlin hur skådespelaren, vände sig mot TV-publiken och sa:

“Ja, nu undrar ni ute i landet: Vad det är för film dom tjatar om ikväll, “Veranda för en Tenor”, den har vi aldrig hört talas om? Och det kan ni ju inte ha gjort för den gick upp i fyra kopior. I resten av landet får ni nog aldrig se den.”

Lisa Ohlin menar att situationen i princip är exakt den samma i dag. "Många filmer som nomineras är fullständigt okända för publiken som sitter hemma och tittar. Hur kul är det? It doesn’t make sense." skriver hon.

Årets vinnarfilm Efterskalv som setts av 3 000 personer innan galan har nu setts av 10 000. "Det är en fantastisk ökning. Men 10 000 människor? För det vi anser är den bästa filmen gjord i Sverige i år? Really?" skriver Lisa Ohlin.

ANNONS

En annan på galan prisad film är Tjuvheder Peter Grönlunds fiktiva berättelse som med stark dokumentär känsla utspelar sig bland missbrukare i Stockholms undre värld. Den har hittills setts av strax under 52 000 besökare, medan En man som heter Ove hittills lockat runt 1 630 000 svenskar till biograferna.

De lite smalare filmerna, som prisas på galan, kan vara svåra att se ute i landet med en mindre bred bioepertoar.

Lisa Ohlin framför i sin blogg därför flera radikala alternativ till dagens guldbaggegala. Förslag på vad hon själv skulle göra för de 800 000 kr som en Guldbaggegala kostar att arrangera, borträknat SVTs kostnader för att sända den.

Hennes idé är att SVT hjälper till att presentera de nominerade filmerna och filmarna utförligt i program ledda av filmrecensenten Andrea Reuter. Filmerna skulle också göras tillgängliga över hela landet via pay-per-view på Filminstitutets hemsida.

När intresset väl är på topp kan tv-publiken, som faktiskt då har fått möjlioghet att se filmerna det rör sig om, få rösta fram bästa spelfilm, respektive dokumentär.

I ett sista SVT-sända program, skulle den lyckligt ovetande vinnaren, på överraskande sätt delges att hen vunnit en guldbagge för Årets bästa film.

ANNONS

"Jag vet att ni säger att det går aldrig SF med på, men det vet man inte förrän man har försökt." avslutar regissören sitt bitska blogginlägg.

ANNONS