Lene Kaaberbøl Agnete Friis | De oönskade

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Den som läser spännings­litteratur för att slå ihjäl några timmar med lättsam underhållning bör undvika den danska deckarduon Lene Kaaberbøl och Agnete Friis. Böckerna om den ångestridna världsförbättraren Nina Borg har kapacitet att störa nattsömnen mer än många traditionellt rafflande mördar­jakter. Det är skrämmande realistiskt och skildrar en verklighet de flesta av oss helst vill glömma.

I den andra delen i trilogin, De oönskade, återvänder författarna till det ekonomiskt och socialt nerkörda Östeuropa. Andra punkten i spänningsfältet är det stabilt välmående, men unket främlingsrädda Danmark, där sjuksköterskan Nina Borg gång på gång drar in man och barn i den ”permanenta krigszon” hon lever i genom sitt underjordiska arbete för de papperslösa.

ANNONS

Vi får följa två romska bröder. Deras vedermödor och diametralt skilda överlevnadsstrategier som ändå löper samman i en helvetiskt eskalerande händelsekedja. De tillhör en grupp människor som vare sig är önskvärda på Köpenhamns väl­städade gator eller i sitt alltmer öppet rasistiska hemland Ungern, där ”det är helt okej att romer dör i genomsnitt femton år före alla andra”.

Kaaberbøl och Friis har återigen skrivit en originell och omskakande samtidsskildring med ett våldsamt driv i. Riktigt lika bra som den sensationella debut­thrillern Pojken i resväskan är den dock inte. Framför allt beror det på att författarna tagit ut en del distans till Borg genom att även introducera en mer igenkännlig thrillerhjälte: En desillusionerad, frånskild kriminalare som ständigt lovar sig själv att göra något annat i nästa liv. Förmodligen en nödvändig förändring med tanke på intrigen, men inte riktigt lyckad.

Den avslutande delen är ändå definitivt något att se fram emot, för det här deckar­paret har ovanligt mycket viktigt och spännande att säga.

ANNONS