Julia Ducournaus omsusade kannibalfilm "Raw". Pressbild.
Julia Ducournaus omsusade kannibalfilm "Raw". Pressbild.

Kvinnor tar över skräckfilmen

Skräckfilm gjordes länge av och för män. De senaste åren har en ny våg av kvinnliga skräckfilmskapare uppmärksammats och hyllats för att ha förnyat en grabbig genre.

ANNONS
|

- Det dessa filmer har gemensamt är att de inte följer den generella skräckfilmsmallen, som satts upp av manliga filmskapare – med all rätta, säger Johanna Holmin, filmdistributör på Njutafilms.

Några aktuella exempel är Julia Ducournaus "Raw" (2016), om en ung kvinna som går från vegetarian till kannibal, Alice Lowes svarta komedi "Prevenge" (2016) om en kvinna som utnyttjar sin graviditet för en mordodyssé och Karyn Kusamas kusliga sektthriller "The invitation" (2015). Kusama medverkar också i skräckantologin "XX" (2017) tillsammans med tre andra kvinnliga regissörer.

ANNONS

- De "nya" filmerna behandlar ämnen som är verklighetsförankrade eller tämligen realistiska – exempelvis "The Babadook" (2014) om sorgebearbetning och moderskapsrollen, som manifesteras i ett monster – och innehåller inga monster eller övernaturliga element som inte är manifestationer av något annat. Det är människan som är monstret, förklarar Holmin.

Hon är även festivalchef för Monsters of Film som nyligen arrangerade minifestivalen Women in Horror på Stockholms Kulturhus, som en del av det internationella forumet "Women in Horror month" som lyfter kvinnliga filmskapares villkor.

Ökänt ojämställd

Filmbranschen är ökänt ojämställd. Särskilt i USA där en färsk studie från San Diego State University visade att endast sju procent kvinnliga regissörer fanns med på 2016 års lista över de mest inkomstbringande filmerna. Samtidigt har skräckfilmer av kvinnor fått ett ovanligt uppsving på prestigefulla festivaler och hyllats av kritiker. Enligt Johanna Holmin beror det på att medier och forskare har belyst filmbranschens ojämlikhet och att framgångsrika kvinnor vågat berätta om dåliga villkor och upplevelser. En kombination som övertygat produktionsbolag och finansiärer att ge kvinnliga filmare mer pengar.

ANNONS

- Berättelserna och filmerna har alltid funnits där, poängterar Johanna Holmin. Det är inte fler kvinnor som gör skräckfilm nu än för tio år sedan, men diskussion och belysande av verkligheten har faktiskt också gett effekt.

Fortfarande subkultur

Förra året gjorde Svenska filminstitutet en satsning på korta skräckfilmer kallad "It's alive", men i Sverige ses genren fortfarande som en subkultur, menar manusförfattaren Sarah Giercksky. Hon har skrivit och spelar huvudrollen i kickstarterfinansierade "Sargad" (svensk biopremiär i sommar), en blodig hämndhistoria med tydlig blinkning till "rape and revenge"-klassikern "I spit on your grave". Enligt Giercksky lämpar sig verkligheten bättre för skräck än övernaturliga element.

- Den här filmen är också väldigt personlig för mig. Den handlar om en tjej som sörjer för att hennes pappa har dött. Min pappa dog när jag var tio så manuset blev en sorts bearbetning. Jag ville fokusera på dramat mellan karaktärerna, sen har jag blandat in skräckelement från "revenge"-genren, berättar Sarah Giercksky.

ANNONS

Obehaglig katt

Valentina Chamorro Westergårdh, regissör och svensk ordförande i den ideella organisationen WIFT – Women in Film and Television, är också intresserad av blandningen av sorg och skräck. Hon jobbar nu med kortfilmen "Svart katt", om ett par som väntar barn men där en obehaglig katt blir en symbol för parets ångest för missfall.

- Skräck behövs ibland för att bearbeta jobbiga upplevelser och under kontrollerade former hantera den ständiga rädslan som finns i ens liv. När det är osäkra tider i världen kanske det behövs extra mycket som en tröst, säger Chamorro Westergårdh.

TT

Nya kvinnliga skräckregissörer (urval)

Jennifer Lynch. Har regisserat mycket skräck för tv som "The walking dead", Salem och "American horror story". Jobbar nu med filmen "Hellfest" som utspelas på en nöjespark där en maskerad mördare börjar slakta besökarna.

Julia Ducournau. Aktuell med kannibalfilmen "Raw" (2016), som blivit ökänd för att framkalla spyor och svimningar under festivalvisningar i Toronto och Göteborg. Hennes nästa film handlar om en kvinnlig seriemördare.

Jennifer Kent. Debuterade storstilat med den psykologiska mor och son-skräckisen "The Babadook" (2014) och jobbar nu på en film om Australiens koloniala historia.

Ana Lily Amirpour. Slog igenom med iranska vampyrfilmen "A girl walks home late at night" (2014). I sommar kommer hennes nya film "The bad batch", en dystopisk kärlekshistoria i ett samhälle av kannibaler i Texas. Den har redan vunnit juryns specialpris på filmfestivalen i Venedig.

Karyn Kusama. Rutinerad regissör som förvandlade en trevlig middagsbjudning till ett absurt och obehagligt sektmöte i "The invitation" (2015) och medverkar tillsammans med tre andra kvinnliga regissörer i skräckantologin "XX" (2017).

ANNONS