Budgeten för 2018 ska klubbas av styrelsen den 27 oktober. Det skulle förvåna om man återför resurserna som drogs bort senast. Man väljer också att inte anställa någon ny konstnärlig ledare som hade kunnat få chansen att jobba på lång sikt med jubileumsåret 2021 som mål.
Kulturkalaset, det som vill och ska vara hela stadens fest, är nästan helt beroende av externa pengar, ideellt engagemang och Tasso Stafilidis imponerande lojalitet och höga arbetskapacitet. Hans talang för nätverkande är säkerligen också helt ovärderlig. Inte minst med tanke på en betydande del av kostnaden för kalaset täcks av bland annat det som lite svävande brukar kallas "näringslivet."
Beroende av externa pengar
Utan deras pengar hade vi inte haft libanesiska superstjärnan Nawal El Zoghbi på Götaplatsen i somras. Och utan henne hade inte Kulturkalaset kunnat visa upp så fina siffror när det gäller konkret integration. Det är helt fantastiskt hur den medvetna satsningen att boka arabiska artister har lett till att många göteborgare som tidigare inte alls utnyttjad stadens kulturutbud nu ändrat sitt beteende. Det skapar möten och därmed förståelse på en nivå som inte går att mäta i kronor och ören.
Desto större anledning för stadens beslutsfattare att visa att Kulturkalaset verkligen är något man vill satsa på. Med vetskapen om att de goda effekterna sträcker så mycket längre än bara några festliga sensommardagar borde det vara enkelt att motivera.
Anki Sande på Göteborg & Co vill inte avge ett tydligt löfte om att det ens blir några kalas 2019 och 2020. Nu väntar i stället en kamp mot klockan för att få till ett så bra arrangemang som möjligt ihop med Europride nästa år. Där är ambitionerna höga med tanke på att Lady Gaga och Pink varit uppe på bordet som tänkbara dragplåster på Götaplatsen.
Risk förreklamspektakel
Jag har egentligen ingenting emot att näringslivet sponsrar evenemang som Kulturkalaset, de skulle som sagt annars vara omöjliga att genomföra. Men integrationen är en alldeles för viktig fråga för att lämnas i händerna på ack så välmenande eventansvariga på privata företag. Jag vill att det är staden som är drivande och har kontroll över innehåll, inriktning och mål.
Annars är risken stor att vi hamnar i ett tingel-tangel-party där man som besökare fastnar i reklamspektakel och dränks i goodiebags fulla av fula reflexer, mobilskal och minttabletter.
