Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Vikten av att hålla läsningen i gång

Tio veckors sommarlov och all tid i världen att läsa. Ändå kommer många barn tillbaka till skolan och har tappat mycket av läsfärdigheterna de tillägnat sig under läsåret.
Varför? För att de inte läser såklart. Och för att sommarlovet är så hiskeligt långt; det är ett under att eleverna ens hittar tillbaka till skolan när det blir höst. Stiftelsen Legilexi har visionen att alla barn ska lära sig att läsa ordentligt under lågstadiet i svenska skolan och arbetar med att stötta lärare i denna uppgift. Men så kommer sommarlovet och vi hinner knappt avsluta Den blomstertid förrän Youtube är framme och kidnappar våra barn. Det är bara just det här klippet och just den här videon och just det här programmet – sen ska man självklart läsa bok. Oklart när detta sen infaller, men har man tur är det före uppropet i slutet av augusti.

Och det är förstås de barn som behöver läsningen mest som drabbas värst när skolan tar långsemester. Därför startade Legilexi projektet jagharläst.se där barn rapporterar sin läsning under sommaren och kan skicka in digitala recensioner till sin lärare. Efter lovet får läraren en sammanställning av alla recensioner och klasserna som använder sajten deltar automatiskt i en tävling. Vilken jättebra idé. Och även en succé, får man lov att säga: förra veckan passerades en miljon lästa sidor och närmare 10000 böcker har lästs och recenserats av barn.

Men även föräldrar har jobb att göra i den här frågan – och det är en arbete som förändras med tiden. Min son och jag har delat varje Paxäventyr sedan de första böckerna av Åsa Larsson och Ingela Korsell kom ut 2014. Jag har legat bredvid honom på kvällarna och läst, och ibland har han läst för mig. Vi har stannat upp och tittat på Henrik Jonssons fantastiska bilder, skrattat åt Viggos kreativa förkortningar och pratat om hur jobbigt det är för Alrik när deras mamma sviker.
Våra lässtunder har varit äkta mindfulness som jag önskar man kunde spara på burk för alltid och ta fram vid behov. Och det stannar inte vid böckerna; förra sommaren reste bara vi två till Mariefred och gick en Paxvandring i brödernas fotspår. Läsning kan ge både oväntade och roliga biverkningar.

Nu har vi längtat länge efter nästa bok och när åttonde delen släpptes lagom till skolavslutningen sprang jag genast och köpte den. Det underliga är att vi fortfarande, en månad senare, inte har börjat läsa boken. Vi är supertaggade, men totalt osynkade. För plötsligt är killen tonåring och har inte en tanke på att gå och lägga sig när man kan sova hur länge man vill på morgonen. Själv ska man till jobbet och får vackert krypa i säng medan barnen hoppar studsmatta i månskenet. 


Det finns en tjusning i det också, men kanske inte i tio veckor. Och vi måste helt enkelt hitta nya rutiner om det ska bli någon läsning. Jag tänker att den långa tågresan upp till Örnsköldsvik är perfekt, men frågan är om resten av vagnen uppskattar högläsning av senaste Paxboken. Det borde de göra; det värsta som kan hända är att man vill ha mer.

Mest läst