Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Bild: Patrick Miller
Bild: Patrick Miller

Vi bor i rymden, ta inte jorden för given!

Min sambo och jag stannade till under månhalvan som låg över oss lika självklart som att vi stod där på marken under den. "Titta! När man ser månen så här tydligt fast det är mitt på dagen och ljust ute fattar man verkligen att vi bor i rymden." Då när han pekade på månen tänkte jag att det inte var konstigare än att vi stod där och tittade på den. En självklarhet, något vi alltid kommer att kunna göra när vi vill.

Efteråt när jag kom på mig själv skämdes jag. Det är inte alls självklart att jag kan stå där på gatan och njuta av månens skönhet närhelst jag behagar, att min plats på jorden är så självklar.

Människan har en tendens att ta sig själv och sin omgivning för given. Ända tills katastrofen är ett oundvikligt faktum. Bara några dagar senare läste jag på BBC:s hemsida om ett isblock som har brutit sig loss från Antarktis. Storleken på isblocket är lika stort som London. En annan nyhet jag har följt är den om vattenbristen, att vattnet riskerar att slut i delar av Sverige.

En gång i tiden tyckte jag att det var privilegierat att bry sig om miljön och klimatet. Kanske inte konstigt i en tid då politik har kommit att traderas mot individualism. Klädkedjor avpolitiserar politik genom att sälja kläder med politiska budskap. Oron för miljön varufieras till en ekologisk vara istället för att kanaliseras till levande politik. Kapitalism med ett mänskligt ansikte görs till politik samtidigt som Trump avfärdar klimathotet. 

Om konsumtion är vår tids opium kan kanske konsumtionskritik fylla ett temporärt hål hos individen som kan känna att hen gör ett rätt val. Samtidigt riktar sig konsumtionskritik till ett resursstarkt skikt: För att kunna konsumera mindre förutsätts att du inte redan måste hushålla med knappa resurser. Den som har han spar, den som spar han har.

Ett som är säkert är att individuella val inte är samma sak som politiska lösningar som lägger grunden för valen vi kan göra. Val som gör att klädkedjor alltmer gör sig beroende av ett brett sortiment som produceras snabbt för att kunna säljas snabbt. Produktionen i fabrikerna som ofta är förlagda i utlandet förstör både miljön och människor som arbetar i dem. I fabrikerna i Burma kan 15-åriga flickor jobba upp till 14 timmar för 600 kronor så att H&M kan öka sin vinst, som Tobias Andersson Åkerblom och Moa Kärnstrand, författarna till boken Modeslavar, visar. Så har vi affärsmän som Jamal Qureshi som säljer vatten från isberg som smälter för 800 kronor per flaska på Harrods i London.

Vad gör vi med världen, vad gör världen med oss?

I Melancholia skildrar Lars von Trier människans existentiella ångest väl. Speciellt i slutet då en kollision sker med en planet mycket större än jorden som varit gömd bakom solen – jorden går under. Just nu med klimathoten och den miljöförstöring som sker på vår planet känns det som att spela huvudrollen i filmen om sig själv, men utan att kunna kontrollera handlingen. Förhoppningsvis krävs inte jordens undergång för att vi ska inse att universum är stort men att jordens resurser inte är oändliga. 

Mest läst