För hundra år sedan hette det inte filterbubblor, utan byskvaller. Det var innan massmedier. Information nådde oss då genom rykten, brev eller genom det prästen berättade på söndagen. Detta filtrerades sedan av de sammanhang vi befann oss i, tolkades genom de samlade kunskaper våra gemenskaper hade. Det var knapphändigt, ofullständigt och vi var ständigt svultna på information. Därför uppfanns massmedier. Tidningar och andra medier försökte mota informationshungern. En metodik för berättandet uppfanns: Minst två sidor av berättelsen ska presenteras så att läsaren fick bilda en egen uppfattning. Det var kanske bristfälligt, men miljoner gånger bättre än vad som tidigare funnits.
En fantastisk infrastruktur
Sedan kom internet och rubbade allt. Massmediers relevans (och affärsmodell) blev obsolet. Istället för att några få medier samlade information och delgav massorna, skapade nätet en fantastisk infrastruktur för att återuppliva våra gamla mänskliga gemenskaper. Genom att allas berättelser nu samlades på en och samma digitala kyrkbacke var informationssvälten över. Massmedier blev en berättare i mängden och fokus flyttades tillbaka till det som varit kärnan: samtalen. För det är ju samtalen som gjort att vi köpt våra tidningar, lyssnat på medier: För att få samtalsämnen. Med sociala medier fick vi istället skräddarsydda kyrkbackar, där våra viktigaste ämnen och människor hela tiden möter oss och stimulerar vårt sociala behov.
LÄS MER:Poke och fomo på Språkrådets nyordslista
Filterbubblor? Ja, självklart, om du med filterbubbla ser det som byskvaller. Sett i perspektiv är det en helt väntad utveckling och massmedier ska nog ses som en nödvändig syntes vi behövde under en kort period av människans historia. En tidsbegränsad epok vi aldrig kommer återse; låt oss kalla den massmedieparentesen.
Vi kan nu välja och vraka
Och apropå nya ord borde vi varken säga “filterbubblor” eller “byskvaller”. Snarare att vi är i en tid av social information. Vi kan nu välja och vraka bland information, men det innebär också att konkurrensen om förtroendet är stort. Vissa väljer att själva dyka djupt i det hav av källor som finns och bli mer informerade än någonsin. Andra lutar sig tillbaka, väljer ut någon eller några källor och medier som får sovra och tolka åt dem. Så har ju sociala gemenskaper alltid fungerat.
De kommande åren öppnar därför för ett mycket komplext medielandskap. Om vi inte längre samlas kring en gemensam massmedial lägereld kommer flera parallella “sanningar” kring stora händelser skapas. Vem bestämmer då vilken bubbla som är konspiratorisk och vilken som är sanning? Och vad spelar det för roll?
Det är ingen filterbubbla, det är så människan har tagit till sig information i tusentals år.
