Kontakterna mellan den svenska ambassaden i Addis Abeba och Lundin Petroleum under åren 2006–2008 är politiskt känsliga. Bör svenska staten förse ett bolag som anklagats för delaktighet i övergrepp mot civilbefolkning med politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga bedömningar? Är det lämpligt att en svensk ambassad har den typen av förbindelser med ett bolag den svenske utrikesministern tidigare suttit i styrelsen för?
Svaret är givetvis nej på båda frågorna. Nu höjs allt fler röster för att verksamheten måste granskas. "Jag är inte alls främmande för att göra en begäran att utrikesdepartementet kommer till utrikesutskottet och redogör för hur man stött Lundin Oil i Etiopien", säger till exempel Vänsterpartiets Hans Linde. Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman tycker att ambassader bör vara försiktiga i sina kontakter med näringslivet. "Våra beskickningar utomlands har varit aktiva när det gäller försäljning av försvarsmateriel, jag har uttryckt oro för det. Det är inte primärt en stats uppgift att på det konkreta sättet i enskilda affärer säga – köp svenskt för guds skull. Det ligger en fara i att man kommer alltför nära företags intressen."
Under åren 2000-2006 satt utrikesminister Carl Bildt i styrelsen för Lundin Oil (som senare bytte namn till Lundin Petroleum). Bildt, som blev mångmiljonär under dessa år, var ansvarig för bolagets etiska riktlinjer.
Lundin Petroleums specialitet är att leta efter olja på platser där andra bolag väljer att avstå när riskerna är för stora. En av de platser där familjen Lundin via olika bolag letat och letar efter olja är det mycket instabila Östafrika. Ett sökande efter olja som fått allvarliga konsekvenser. Just nu pågår en förundersökning om grovt folkrättsbrott i Sudan under åren 1997-2003. I ett område där Lundin Oil var verksamt ska 12 000 människor ha dödats och 180 000 fördrivits i något som i efterhand kommit att kallas ”oljekriget”. I en rapport från 50 frivilligorganisationer anklagas Lundin Oil för att passivt ha sett på under dödandet. Förundersökningen leds av Internationella åklagarkammaren i Stockholm.
För utrikesminister Carl Bildt är förundersökningen en stor politisk belastning. Att en sittande minister nämns i ett sammanhang som grovt folkrättsbrott är en unik situation. Enligt förundersökningsledare Magnus Elving handlar det "om två-tre år till” innan åtalsbeslut kan fattas.
En uppsatt allianspolitiker som vill vara anonym konstaterar att Carl Bildt aldrig borde ha gett sig in i oljebranschen. ”Jag förstår inte varför Carl gjorde detta. Det går inte att syssla med olja eller vapen utan att få smuts på händerna”.
I mitten av 00-talet började Lundin Petroleum rikta blickarna mot Sudans grannland Etiopien. Bolaget köpte koncessioner vilka gav möjlighet att börja bedriva oljeprospektering, något som ägde rum under åren 2006-2009. Bland annat i den uppmärksammade Ogadenprovinsen där den etiopiska staten under 00-talet bedrivit omfattande övergrepp enligt människorättsorganisationer. I en rapport från 2007 konstaterar Human Rights Watch att etiopiska regeringsstyrkor har "tvångsförflyttat tusentals bybor, förstört deras hem, avrättat dussintals civila" samt "torterat och våldtagit hundratals civila som hållits fängslade". 2009 sålde Lundin Petroleum koncessionerna till Africa Oil, även det ett bolag där familjen Lundin har starka ägarintressen.
Lundin Petroleums etablering i Etiopien skedde samma år – 2006 – som Carl Bildt blev utrikesminister. Parallellt började bolagets representant James Phillips ha regelbundna kontakter med den dåvarande svenske ambassadören i Addis Abeba, Staffan Tillander. Phillips och Tillander bytte säkerhetsinformation med varandra och träffades oftast i ambassadörens residens. Ungefär samtidigt som övergreppen pågick i Ogaden åkte den svenske ambassadören till den mycket instabila regionen i sällskap med Lundin Petroleum för att inviga en brunn.
När GP publicerade uppgifterna om relationen mellan den svenska ambassaden och Lundin Petroleum i slutet av december förra året vägrade Staffan Tillander att kommentera dem. Efter publiceringen begärde vi ut all korrespondens mellan ambassaden i Addis Abeba och UD rörande Lundin Petroleum. Där visar det sig att Staffan Tillander vid flera tillfällen rapporterat till UD om bolaget. Den 28 maj 2007 konstaterar ambassadören att man inte ”kan utesluta att Lundins verksamhet framöver kommer att drabbas av säkerhetsmässiga problem”. En inte alltför vågad gissning eftersom ett kinesiskt oljebolag månaden innan drabbats av en attack där åtskilliga kinesiska oljearbetare dödats i Ogadenöknen. Staffan Tillander ber i samma brev om ”departementets eventuella synpunkter och bedömning” eftersom han blivit inbjuden att delta i invigningen av Lundins lokala kontor.
Den svenske ambassadören är alltså så tveksam till kontakterna att han måste informera UD om att han eventuellt tänker delta i ett invigningsjippo. Däremot nämner han under tre år inte en enda gång sina upprepade kontakter och diskussioner med James Phillips. I de dokument vi begärt ut har långa partier tagits bort av sekretesskäl. Vid ett regeringssammanträde den 9 februari avslogs ett överklagande av hemligstämplingen på grund av ”utrikessekretess”. Beslutet är undertecknat av utrikesminister Carl Bildt.
Idag arbetar Staffan Tillander i New York som svensk klimatambassadör. På frågan om sina kontakter med Lundin Oil (senare Lundin Petroleum) säger Tillander att han bara försökte ”hjälpa till på olika sätt”. Hjälp som handlade om bedömningar av ”ekonomiska, sociala, politiska” aspekter av utvecklingsprocessen. Under minst tre år försåg den svenska staten ett starkt kontroversiellt bolag med information inom centrala områden i det land ambassaden verkade. Samma bolag som Staffan Tillanders chef Carl Bildt via sin styrelsepost varit en av de högst ansvariga för under många år.
- Jag var alltid beredd och prioriterade alltid att träffa svenska företag som kom till landet.
Hur ofta träffade du James Phillips?
- Det kommer jag inte ihåg.
Varför bad du aldrig om departementets synpunkter på dina upprepade kontakter med honom?
- Nej, det fanns ingen anledning att göra det.
Du ställer en fråga om du kan vara med på en invigning och samtidigt träffar du James Phillips ofta. Det behövde du aldrig fråga om?
- Nej. Det behövde jag inte.
Slog det dig aldrig att du borde berätta för UD om er relation?
- Om det är så att jag inte gjort det är det inte för att det något jag haft anledning att dölja det. Han var ju en öppen företrädare för Lundin. Jag träffade honom i den egenskapen. Det var inget märkligt.
Tycker det är rimligt att den svenska staten förser ett bolag som just nu utreds för folkrättsbrott med den här typen av information?
- Den information jag ger till näringslivsföreträdare som besöker mig på ambassaden är den information jag har om situationen i landet. Jag gör min bedömning, det är en politisk bedömning. Sociala och ekonomiska frågor, det är det jag delar med mig. Något annat är det inte, det är inget märkvärdigt med det. Kommer ett företag och vill ha min bild av situationen i landet så är det klart att man ställer upp på det.
Det är klart att man ställer upp?
- Ja, det är självklart.
Om det är ett multinationellt bolag anklagat för folkrättsbrott är det klart att man ställer upp ändå?
- Ja. Nu vet jag inte om det var så vid det tillfället men det var ett svenskt bolag som kom och undersökte om det fanns olja. Det jag gav var ambassadens bild av situationen i landet.
Är det en slump att det är så mycket som hemligstämplas när vi ber att få ut dina rapporter?
- Nej, slump är det nog inte. Speciellt när man gör bedömningar är det inte säkert att det ska komma ut för att det kan påverka relationen till andra länder.
Och de bedömningarna har du aldrig vid ett enda tillfälle delat med dem du träffar?
- Det kan jag inte svara på eftersom det är struket här.
Vad säger då utrikesminister Carl Bildt om den svenska ambassadens relation med det bolag där han tidigare var styrelseledamot? Är det en lämplig kontakt? Är det bra att ambassadörer har den här typen av informationsutbyte? Ja, säg det.
Utrikesministerns pressekreterare Anna-Charlotta Johansson vägrar, trots upprepade kontakter, låta Carl Bildt svara på frågor i ärendet. Inte heller UD:s presschef Anders Jörle tycker att det är en god idé att utrikesministern låter sig intervjuas om det inträffade. Pressavdelningens rädsla är lätt att förstå även om det ur en demokratisk synvinkel givetvis är en djupt förkastlig taktik.
- Den här frågan har ju diskuterats i media gång på gång, det är inget nytt i just de frågor du har, säger Anders Jörle.
Hur vet du det?
- Det vet jag inte.
Men hur kan du då utgå från att det är så?
- Nej, men… Frågeställningarna om det har funnits en jävssituation har ju varit aktuella hela hösten.
Men du vet ju inte vilka frågor jag ska ställa till Carl Bildt?
- Nej, det kan jag inte veta.
Men hur kan du då utgå från att de har ställts hela hösten?
- Men men… Det är ju så här att alla får inte ställa frågor när man vill och hur man vill. Så funkar det inte.
Hans Linde är Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson. Han är mycket tydlig när det gäller frågan huruvida det är klokt att en svensk ambassadör förser ett kontroversiellt företag med den här typen av information.
- Självklart inte. Jag har väldigt svårt att se något område där en svensk ambassadör inte ska väga med frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Det borde man givetvis gjort i det här läget. Vad är det för investeringar vi bidrar till? Vad är det för företag? Vad har de gjort? På vilket sätt kan den här informationen användas?
Att Carl Bildt vägrar kommentera uppgifterna förvånar inte Hans Linde. Vid några tillfällen har utrikesministerns relationer till Lundin Oil och Lundin Petroleum lyfts vid frågestunder i riksdagen.
- Då har han blivit extremt aggressiv, väldigt upprörd och trängd. Carl Bildt ger gärna sken av att skämta bort frågorna men det är alldeles uppenbart när man sett honom tvingas svara på frågor om Lundin Oil i riksdagen att han är väldigt trängd.
Även Bodil Ceballos, utrikespolitisk talesperson för Miljöpartiet, är starkt kritisk till relationerna mellan UD och Lundin Petroleum.
- Jag tycker inte att det är okej. I vilket yrke man än har så måste man ha någon form av etisk kompass i det man gör. Det borde gälla även för ambassadörer. Sen kan man ju ifrågasätta det jobb han har nu, klimatambassadör. Det ligger ju inte särskilt väl i linje med hans tidigare agerande.
I grunden handlar diskussionen om dubbla agendor. Å ena sidan arbetar den svenska staten med demokratifrämjande åtgärder, slåss för yttrandefrihet, jobbar aktivt med biståndsmedel för att skapa hållbar utveckling. Å andra sidan umgås tunga diplomater tätt med moraliskt tveksamma företag och bjuder beredvilligt på all upptänklig information. I ljuset av det är det inte särskilt märkligt att den förre toppchefen på Lundin Petroleum – James Phillips – beskriver Staffan Tillander med tre enkla ord: "En underbar man".
För det svenska utrikesdepartementet återstår åtskilligt att förklara.
Den förre svenske ambassadören i Addis Abeba Staffan Tillander hade under flera år täta kontakter med det omdiskuterade oljebolaget Lundin Petroleum när de skulle etablera verksamhet i Etiopien. I dag kommenterar han för första gången kontakterna.
.
AFRICA OIL
Lundin Petroleum sålde sina koncessioner i Etiopien till bolaget Africa Oil 2009. I båda bolagen är familjen Lundin stora aktieägare. 2013 kommer Africa Oil att börja borra efter olja i den stängda Ogadenprovinsen.
.
JAMES PHILLIPS
Amerikansk geolog, arbetade tidigare på Lundin Petroleum. I dag Afrikachef för Africa Oil, stationerad i Addis Abeba. Var den som hade alla kontakter med den svenska ambassaden när Lundin Petroleum etablerade sin verksamhet i Etiopien.
