"Shit Linda, alltså! Kolla på dig. De skriker ditt namn ... Fattar du hur långt du har kommit, eller?" frågar Linda Pira sig själv i sitt kaxiga sommarprat, där hon gör upp med barndomens oförstående vuxenvärld och tackar sig själv. De framgångar hon nu upplever är resultatet av en kamp. En hård kamp. En revansch för alla gånger hon tvekat, tvivlat och dragits ner i mörker. Publikens hyllningar är beviset, musiken svaret som gör det lite lättare för varje dag. Panikångesten kommer inte längre åt henne på samma sätt.
Linda Pira uppträder numera lika ledigt i Allsång på Skansen som på Dramaten. Snart också på Way out west, där hon kör en favorit i repris: Ladies first, den bejublade hiphopkonserten från Sveriges nationalscen. På skivetiketten Redline records förändrar hon svensk hip hop på samma sätt som Carolina Falkholt omformar graffitikonsten. I låtar som Playa och Bästa vän från EP:n Matriarken rappar hon om svek, trasig kärlek, graviditet och abort. Samma slags berörande intimitet uteblir tyvärr i radiopratet, en kronologisk uppväxtberättelse fylld av oförätter och prestationsångest men också "fett högljudd" musik som räddningen undan allt knas inklusive tjuvåkning mellan t-bane-vagnar. Linda Pira testar modigt nya grepp. Här blir hon sin egen "vuxna skyddsängel" och ägnar sig nästan uteslutande åt självpepp, ofta med hjälp av en änglalik tröst-röst.
.
Sista meningen: Jag kommer alltid att se henne, och uppskatta henne, och backa henne till hundra procent. (om sitt tonårsjag)
Musik: Mest hiphop. Lauryn Hill är en stor inspirationskälla, dessutom bland andra Kriss Kross, Mary J Blige, Ken Ring, Latin Kings och Fugees. Stevie Wonders låt I just called to say I love you är föräldrarna favorit. Heaven must be missing an angel spelas för läraren Ulf på Fryshuset.
