Satiren får leva med risken att gå armkrok med falska nyheter

I en globaliserad värld finns det inget fredat hörn när sanningen skåpas ut som lögn och ersätts av alternativa fakta, skriver Cecilia Nelson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

När Qin Shi Huangdi, som lät bygga den kinesiska muren, inte bara ville kontrollera sitt väldiga territorium utan också informationsflödet i riket ställde han till med bokbål. De förbjudna böckerna var historisk litteratur, poesi och filosofiska verk som kejsaren misstänkte skulle kunna väcka oönskade idéer till liv bland befolkningen.

Med dagens mer diversifierade kunskapskällor är det knivigare att utradera misshagliga synsätt. Om man inte vill släcka ner helt och hållet och hamna i utvisningsbåset tillsammans med Nordkorea får man ta till alternativa strategier. Alternativ som just nu utforskas av den nya administrationen i Vita Huset.

Metoderna är knappast nya: att undergräva förtroendet för den del av media som inte stryker de styrande medhårs, att demontera språket som analysverktyg och göra det twittrigt korthugget och förenklat – och så en aviserad skrotning av det redan magra statliga stödet till kulturen. Det är inte undra på att George Orwells dystopi 1984 har seglat upp som en av de mest köpta böckerna i USA.

ANNONS

Reaktionerna från konstvärlden har inte låtit vänta på sig. I eftervalskaoset har konsten spelat en viktig roll, både som sorgebearbetning, exempelvis i det kollektiva post-it-verket i New Yorks tunnelbana där hela väggar fylldes av akuta känslor och tankar, och i Nasty Women-rörelsen där kvinnliga konstnärer samlat sig till motstånd inför hotet om inskränkta rättigheter.

I en globaliserad värld finns det inget fredat hörn när sanningen skåpas ut som lögn och ersätts av alternativa fakta. Sverige har som bekant hamnat i hetluften efter att president Trump förfasade sig över att vi utsatts för en terrorattack. Hur bemöter man ett sådant påstående? Med fakta som redan på förhand misskrediterats? Ja, det är givetvis nödvändigt, men även mer gestaltande svar behövs.

Satiren har fått ett uppsving, inte minst på sociala medier där konstnärer, filmare, författare och gemene man använder skarp humor för att bemöta en politisk utveckling med absurda inslag.

I fredags samlades ett hundratal personer utanför svenska ambassaden i Köpenhamn för att hedra offren för den påhittade terrorattacken i Sverige. Det var den danske konstnären Artpusher som organiserade manifestationen Pray for Sweden för att rikta ljuset mot falska nyheter i allmänhet och president Trumps dito i synnerhet. Det lär ha spelats Abba och ätits en hel del kanelbullar. Det låter rätt oförargligt, men efter hot från Trump-supportrar var Artpusher tvungen att komma i sällskap av en livvakt.

ANNONS

Är det då inte en fara att en aktion som Pray for Sweden kan missuppfattas som en verklig händelse, att den går armkrok med andra falska nyheter och bidrar till förvirringen? Kanske, fast det är nog en risk satiren får leva med när den infiltrerar vaneseendet med sitt karnevaliska gapflabb. Förhoppningsvis leder den intensiva uppmärksamheten på informationskriget till ökad medvetenhet om vad som står på spel. Och det är inte lite.

ANNONS