Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Pippis hårda pärmar bränns - Inte ackompanjerade av naziflaggor

Visste du att det pågår bokbål av Jane Austens Stolthet och fördom? Inte? Ok, men du visste att vi bränner Sveriges rikes lag? Alltså på ett organiserat sätt? Jag är åtminstone säker på att du hört att Janne Josefsson i sitt Sommar-program sagt att Sverige i dag bränner Astrid Lindgrens böcker.

Vad du däremot kanske inte visste var att dessa eventuella bokbål föranleds av samma handling: De skickas till pappersåtervinningen. Och det ... är kanske inte så mycket att bråka om?

Ämnet känns nästan tjatigt vid det här laget, men jag känner ett kollegialt ansvar att nyansera. För det är väl journalistens främsta uppgift? Att försöka hjälpa allmänheten att se andra sidan av saken. Att inte piska på, falla in i kören eller elda på en redan het debatt. Jag är övertygad om att Janne Josefsson håller med om detta, men då och då tycks han bli så uppeldad att slutsatserna slirar. Som med berättelsen om bokbålen.

Det är i ett ganska kort avsnitt av Josefssons Sommar som han slår fast att Sverige undviker känsliga ämnen och saknar oberoende granskning. Så berättar han om Botkyrka bibliotek som gör sig av med Pippi i Söderhavet, boken som nämner n-ordet onödigt ofta. 

Vad Josefsson inte berättar är att bibliotek gallrar jämt. Det är en nödvändighet om nya böcker ska få plats, men det sker också för att uppdatera böcker som dem jag inledningsvis nämnde. Vid gallring erbjuder biblioteken - även i Botkyrka! – allmänheten att köpa böckerna, men om ingen köper skickas de till återvinningen. I Botkyrka uppger återvinningsföretaget att böcker med “hårda pärmar” bränns, mjuka pocket återvinns. Pippi Långstrump har hårda pärmar, så de bränns. Dock inte ackompanjerade av naziflaggor, utan i översyn av anställda på det kommunala återvinningsbolaget SRV. 

Så varför just Pippi Långstrump? Ska inte gamla, fördomsfulla och rasistiskt laddade n-ord få finnas kvar för våra barn att läsa? Ska vi rensa allt som inte passar dagens norm?

Tja, den typen av rensning gör nog bibliotek jämt. Gamla klassiker får nya, mer moderna översättningar (även Bibeln!). Astrid Lindgren menade innan hennes död att hon ångrade en rad saker hon skrivit, och i synnerhet att hon gjorde Pippis pappa till “negerkung”. Så förlaget uppdaterade böckerna.

När böcker nu gallras och nya beställas kan man tänka att samtalen gick ungefär som bibliotekarien Kristina återgav på Twitter:

– Pippi i Söderhavet har kommit i nyutgåva med fräschare språkbruk så att våra barn som lånar inte behöver må dåligt när de läser den!

– Perfekt, då kan vi gallra det här exemplaret som jag just såg är trasigt på sidan 5 och har en mycket oklar fläck på sidan 7!

Ja, detta var alltså det hela. Det är denna, fast med betydligt mer tveksam inramning, som Janne Josefsson berättar och retoriskt avslutar med frågan: “Vet vi vad vi gör?” Jag skickar gärna tillbaka frågan.

Det brukar ibland sägas att när “fan blir gammal blir han religiös”. Josefsson är varken fan eller religiös. Däremot är han en journalist som tycks bli allt mer tendentiös. 

Mest läst