Den här veckan förtjänar två dramer extra uppmärksamhet, men de kan inte vara mer väsensskilda – en politisk dokumentär och en terapeutisk serie. Efter trettiotre års envälde lämnade nu Ali Abdullah Saleh presidentmakten i Jemen mot att han fick åtalsimmunitet för sina otaliga stölder och förbrytelser.
Salehs fall var i hög grad resultatet av oppositionen från en ny generation jemeniter som inspirerades av Egypten och Tunisien. Förra året utvisade Saleh alla journalister, men han glömde en – den brittiske dokumentärfilmaren Sean McAllister som med kameran i hand slog följe med den bittre hotellägaren Qais som efter hand förvandlas till revolutionär. McAllisters film Kampen om Jemen får repris i kvällens Dokument utifrån i Kunskapskanalen.
Det började med att några studenter slog upp en tält vid universitetet i Sanaa och sedan följde andra efter och det blev en fredlig massmanifestation av både beslöjade kvinnor och groteskt khattuggande män.
Det dramatiska i denna dokumentär är dess närhet till gatan som ett flöde av triumf och skräck vilket kulminerade den 11 mars förra året när regimen sköt skarpt och dödade femtiotvå. McAllisters smygfilmade dokumentär befinner sig precis i skott- och ögonhöjd med det stegrade kaoset av blod och skottskador, chockade människor och förtvivlade läkare. Vi förstår vad som nu händer i Syrien.
I en tevevärld av antiseptiska reportage och malande vädermän är detta deltagande observation från historiens malström.
Den andra dramatiska höjdpunkten är tveklöst intensivbehandlingen dag för dag med In treatment som handlar om något så enkelt som terapisessioner med en dialog som blixtrande spårljuseld. Nu rullar andra säsongen (från 2010), dag för dag sedan 26 mars.
Det är egentligen underligt att teve inte sett den dramatiska kraften i dessa terapimöten. Sigmunds Freuds psykoanalys har många teatrala inslag och dottern Anna Freuds bok om Jaget och dess försvarsmekanismer är en guldgruva för dramatik. Sedan handlar ju terapin också om projektioner och förr eller senare spökar en fadersgestalt.
Jag hade senast blodigt roligt åt Gabriel Byrnes och Hope Davis sammandrabbning där han som terapeut skall behärska sig medan hon som klient får bli hur galen som helst. Vilket inkluderade avund, fadersvålnader, översymboliska handlingar och allt annat ur läroboken. Och det fortsätter med Alison Pill som cancersjuka och självhatande April.
Det är giftigt bra underhållning med en koncentrationsnivå som får de tre muntra gracerna i Coacherna att likna ett luciatåg på dagis.
IN TREATMENT, fredag, SVT2,19.30
Livet är en enda terapisession av dåligt burkad och därefter vidbränd ilska. Alltså en komedi.
REKOMMENDERAS INTE
POSTKODMILJONÄREN, fredag TV4, 19.30
Somliga programformer lockar fram det allra sämsta inom dig.
