Mikael Olofsson: Venedig i fara!

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I John Berendts underhållande reportagebok om Venedig, Fallna änglars stad, gör greve Giovanni Volpi tummen ner för ”Save Venice” och andra välgörenhetsorganisationer som pumpar in pengar i restaureringsprojekt i staden. Egentligen rör det sig ju bara om upphaussade paketresor. ”Varför måste de komma hit och rädda Venedig? Venedig kommer att rädda sig självt. Ge er iväg och rädda Paris!”

Orden dyker upp när jag ser en fotoutställning som Venice in peril har arrangerat, en Londonbaserad organisation med ett onekligen mer melodramatiskt namn. Venedig i fara. La Serenissima utsatt för vattentortyr och systematisk fysisk nedbrytning, vem kan rädda henne? Kända fotografer visar vid San Giorgio sitt Venedig, en utmaning i världens mest fotograferade stad.

ANNONS

Matthias Schaller frossar i stagnation: mörknande spegelglas i ödsliga palats. Den amerikanske fotografen Philip-Lorca diCorcia står inte riktigt att känna igen, han skådar ut över orörliga disiga vatten, med Venedig knappt skymtande i fjärran.

I en ständigt översvämningshotad stad där de gamla kampanilerna lutar lite hit och dit (men inte den berömda på Markusplatsen, den rasade redan 1902 och byggdes sedan upp igen) känns greve Volpis ord ihåliga, med undantag av ett tillägg han gör: ”egentligen är det en droppe i havet”.

Men visst, på ett annat vis måste Venedig vara en av världens mest välbevarade städer. Det är inga problem att känna igen sig i de gamla målningarna i Accademia. Och det spelar ingen roll hur gammal karta du använder dig av, hittar gör du ändå, eller antagligen inte förresten, men det är inte kartans fel.

På hemsidan listar Save Venice sina restaureringsprojekt, drygt 400 vid det här laget, konstverk och fasader. De ekonomiska proportionerna ter sig dystrare om man betänker själva grunden – och de lutande kampanilerna.

Venice in peril har en mer politiskt informativ hemsida och kommenterar borgmästarens försvar för den storskaliga reklam som på många håll kulturkrockar med fasaderna – pengarna behövs. Förstås. De är också mer pessimistiska vad gäller startåret för Projekt Mose, de stora bottenvilande klaffar som vid behov ska kunna fällas upp och förhoppningsvis mota undan det värsta högvattnet: år 2014 istället för 2012. Hur nu Italiens usla finanser ska gå iland med kostnaden, cirka 6 miljarder euro.

ANNONS

Det finns planer av annat slag: stora hotell och turistanläggningar nära flygplatsen, en utbyggd hamn, en järnvägstunnel under lagunen. Hu. Men hur romantisk har man som resenär egentligen rätt att vara? Det ju mitt fel, när allt kommer omkring.

ANNONS