Bild: Lisa Thanner
Bild: Lisa Thanner

Mansrollen står inför öppen ridå

Många kommer i största möjliga mån att försöka undvika att prata om mannen, för han är ju vår far, vår man, vår bror, vår kollega, skriver America Vera-Zavala.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

En efter en träder de fram på scen. Kända ansikten, från otaliga TV-serier, filmer, teaterpjäser. 456 skådespelare som berättar historier om övergrepp, våldtäkter, sexuellt våld. Men det är inte fiktion utan verklighet. Verklighet att ligga skräckslagen hela natten när två män försöker ta sig in via dörr och fönster till hotellrummet i tävlan om vem som ska ta henne först. Verklighet att få en kuk i munnen för att hon varit för kaxig. Verklighet.

Detta leder till reaktioner.

Detta kommer leda till förändring.

Därför tror jag det är viktigt att vara med och forma de nya sanningar som snabbt etablerar sig när gamla sanningar dör. En handlar om kunskap, en annan handlar om tystnad, en tredje handlar om mannen.

ANNONS

Några har redan trätt fram – och det kommer att blifler. Män på maktpositioner inom teater- och filmvärlden som säger att de är chockade, att de ingenting visste, att de inte hade en aning. Jag tror att de ljuger. De ljuger för att vinna tid, för att rädda sig själva undan ansvar. Självbedrägeriet handlar också om att de inte riktigt lyssnat på de historier som kommit fram, eller tolkat dem på ett sätt som är förlåtande. Men det går inte att vara chef inom teater- eller filmbranschen i dag och inte ha kunskap om att det här är en utbredd kultur och struktur.

Det finns sådana som kommerförklara att det inte kommit upp till ytan tidigare på grund av en tystnadskultur. Man kommerförsöka hävda att tystnadskulturen är en förutsättning för övergreppskulturen. Men tystnaden kommer efter övergreppen, inte före. Det är när övergreppet skett, påtalats och sedan ignorerats eller lagts över på offret som tystnaden kommer. När man vet att det bästa för en själv som kvinna, som utsatt, är att vara tyst.

Många kommer i största möjliga mån att försöka undvika att prata om mannen, för han är ju vår far, vår man, vår bror, vår kollega. Men inga strukturer kommer att förändras om vi inte pratar om mannen, mansidealet och manligheten.

ANNONS

För mansrollen spelas inte bara upp i kulisserna där övergreppen ägt rum utan också för öppen ridå. Kulturmän som Tommy Berggren skriver memoarer om exotiska möten med prostituerade som till och med tvingas jobba med bruten arm. Mikael Persbrandt berättar om ett övergrepp som han deltagit i som sedan Bonniers hjälper honom att stryka ur memoarerna.

Just denna mansroll hyllas fortfarande i TV-serier och på film. Den står fortfarande i centrum på teaterns scener med de sköra kvinnorna runt omkring sig. Om detta varit gömt för ögat är det för att de varit stängda.

ANNONS