Kurdo Baksi: Yttrandefriheten skrämmer Erdogan

Åtalspunkterna är fabricerade när tolv av den turkiska dagstidningen Cumhuriyet medarbetare står inför rätta under måndagen, skriver Kurdo Baksi.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Turkiets despotiske president Recep Tayyip Erdogan har infört ett nytt begrepp i landet: Pressofrihet.

Alla människor vet att det är så, men själv talar han inte högt om sin strategi. I stället ser han till att journalister och författare åtalas och hamnar i fängelse.

För första gången sedan 1989 avstår Turkiska journalistförbundet från att dela ut ett pressfrihetspris.

Det belyser tydligt medieklimatet i Turkiet, där yttrande- och pressfriheten i praktiken har avskaffats. Landet innehar det föga smickrande världsrekordet i antalet frihetsberövade journalister och Erdogan kontrollerar 95 procent av alla medier. Självcensur har blivit vardagsmat på samtliga redaktioner. Egendomar som tillhör medieinstitutioner och förlag konfiskeras på löpande band.

ANNONS

En av de tidningar som råkat mest illa ut är den anrika dagstidningen Cumhuriyet, som belönats med Right Livelihood Award.

Tidningens tolv reportrar, krönikörer, tecknare, advokater och administratörer ställs inför rätta under måndageni Istanbul. De riskerar upp till fyrtiotre års fängelse för att ha ändrat publiceringspolitik (läs: vägrat vara Erdogan-vänlig) samt “för medhjälp till terrororganisation utan att vara medlem.”

Men alla som tagit del av förundersökningen vet att Cumhuriyet straffas för att tidningen sommaren 2015 publicerade bilder och videor som tydligt visade att militärer och poliser lastade lådor med vapen och ammunition på långtradare för vidare transport till jihadister i Syrien.

Avslöjandet skulle absolut ge Stora Journalistpriset i en någorlunda demokratisk stat – men inte i Erdogans Turkiet. Bara några timmar efter publiceringen hotade Erdogan i direktsändning tidningens chefredaktör Can Dündar och beordrade en rättslig process mot honom. Han åtalades bland annat för terror och spioneri. När världsopinionen visade enorm solidaritet med Dündar blev Erdogan tvungen att låta honom och hans kollega Erdem Gül lämna fängelset.

Men livet utanför fängelset var farligare än vad Dündar föreställt sig. Han valde att lämna sitt chefredaktörskap och fly till Tyskland i en förhoppning om att hans tidning skulle vara i fred. Men hans flykt minskade inte häxjakten mot Cumhuriyet som utsattes för återkommande polisrazzior och trakasserier.

ANNONS

Och när Erdogan känt sig trygg i sadeln såg han till att tolv av tidningens medarbetare greps och åtalades medan Dündars fru Dilek belades med utreseförbud. Så fungerar diktaturens kreatur.

Att åtalspunkterna i måndagens rättegång är fabricerade kan jag bevisa med ett enkelt exempel. En av de åtalade är den kände journalisten Ahmet Şık som 2011 skrev ett Gülen-fientligt bokmanus, Imamens armé som beslagtogs av polisen före tryckning 2011. Ändå riskerar han upp till femton års fängelse av en regim som annars hyllar anti-Gülenister.

I själva verket är Erdogan rädd för yttrandefriheten precis som alla andra despoter.

ANNONS