Har man varit Finlands president under hela tolv år, och dessutom var den första kvinnan på ämbetet, så sitter man sannolikt på en hel del bra historier. Och visst bjuder Tarja Halonen på några glimtar från denna tid, men jag hade gärna hört mer om möten med Putin, paret Clinton och om hur tufft det var att under så lång tid ha ett så slitsamt arbete och inrutat liv. Utan grannmannen, som hon kallade maken innan de hade gift sig, hade livet varit ännu mer ensamt, som hon uttrycker det.
Halonen uppehåller sig mycket kring förhållandet mellan Sverige och Finland och tycker kanske att svenskarna borde vara lite mer intresserade av grannen i öst. ”Men sen när är småsyskon intressanta”, som hon retoriskt och en aning lakoniskt frågar sig. Vi samarbetar dock bra i allmänhet, menar hon och påpekar att det är bara i ishockey och Eurovision som vi verkligen fajtas. Sen spelar hon Abba - följt av Lordi.
Det är ett program som kräver lite tålamod, men det är intressant med ett finskt perspektiv på politik och andra frågor. Nu vet jag också att det finns något som heter ”tvångssvenska”.
Måndagens sommarvärd: Barbro Ehnbom.
