Ge ungdomarna det hemland de förtjänar

Det här är inte en händelse som kommer förändra världen, men förhoppningsvis förändrar den Sverige, skriver America Vera-Zavala om protesterna på Medborgarplatsen i Stockholm.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det var en helt vanlig början på hösten. Sommaren hade varit varm. På vissa platser hade ropen på global rättvisa skallat. Ingenting förebådade en stor händelse. Själv var jag på regeringskansliet den dagen. Jag skulle överlämna en namninsamling, jag minns inte alls om vad, det har gått så många år. Någon kom in i rummet och sa, ”ett flygplan har kört in i tvillingtornen i New York, vi måste nog avrunda vårt möte nu”.

Allt förändrades i och med terrorattentaten 11 september 2001.

Presidents Bush jr annonserade ett krig. Målet var Afghanistan. Det blev det första landet i det till synes oändliga kriget mot terrorismen som skulle följa. Men det visste vi inte då, när hösten blivit kall och vi organiserade en protestmarsch mot anfallskriget i Afghanistan.

ANNONS

Jag tänkte på det när jag gick till Medborgarplatsen häromdagen. I Stockholm pågår sedan några dagar en manifestation för att häva utvisningarna till Afghanistan och ge amnesti till de ensamkommande barn och ungdomar som kommit till Sverige. Anledningarna är många. Flera av de utvisade/utvisningshotade tillhör folkgrupper som är förföljda i hemlandet och till följd av detta har många aldrig varit i Afghanistan, de kan inte språket och har ingen anknytning till landet som de ska skickas till, men de har byggt upp ett liv i Sverige, därav namnet Ung i Sverige som aktionsgruppen heter.

Men den viktigaste anledningen är att landet Afghanistan inte är en säker plats. USA:s befrielse skapade inte frihet, förde inte med sig demokrati. Landet är nu på gränsen till implosion, med ständiga terrorattacker mot civila. Så ser det också ut i Irak, det andra landet som USA befriade, ett krig som sedermera ledde till bildandet av IS styrt av Saddam Husseins avsatta män och som skapat enorma flyktingströmmar och kaos också i Syrien. Kriget mot terrorismen har pågått i 16 år och världen är mycket mer osäker idag än vad den var då.

Inte heller denna höststart fanns det något som förebådade en händelse utöver det vanliga. Men så satte sig några barn och ungdomar på Mynttorget, de sa att de skulle sitta där till utvisningarna hävts, tills Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik kom för att träffa dem. Och de sa – kom sitt med mig. Och människor började gå dit. Nazister attackerade ungdomarna, men rädslan tog inte överhand. De flyttade till Medborgarplatsen och alltfler stöder dem, protesten sprider sig. Fatemeh Khavari, talesperson för Ung i Sverige, framträder med ett lugn och värdighet men också bestämdhet.

ANNONS

”Vi ger aldrig upp”, har hon sagt.

Det här är inte en händelse som kommer förändra världen, men förhoppningsvis förändrar den Sverige. Sveriges regering protesterade inte när USA anföll Afghanistan för 16 år sedan men den kan korrigera det nu genom att ge dessa ungdomar det hemland de förtjänar.

ANNONS