Ni hörde protesterna i går. Världens ledare som ställde sig upp och krävde att den brittiske premiärministern David Cameron skulle låta tidningen The Guardian vara ifred. Världens ledare som samfällt konstaterade att det är viktigt att låta den fria, undersökande journalistiken fortsätta vara just fri och undersökande och inte rätta in sig i det storpolitiska spel som just nu pågår. Ni hörde Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt kräva att David Cameron en gång för alla skulle sluta hota den brittiska pressfriheten.
Eller gjorde ni inte det?
Steget mellan högtidstal och politisk praktik blir allt längre. När The Guardian och Washington Post började avslöja hur den amerikanska signalspaningsmyndigheten National Security Agency (NSA) spanat på miljoner människor världen över lyftes det på en del ögonbryn men rubbade knappast förtroendet mellan världens ledare. Alltför få protesterade när NSA:s brittiska motsvarighet GCHQ tvingade The Guardian att slå sönder hårddiskar med innehåll från Edward Snowden. Eller när den brittiska polisen i augusti grep David Miranda på Heathrow, beslagtog hans dator, kamera och mobil och höll kvar honom i åtta timmar med stöd av antiterrorlagstiftningen. Miranda lever tillsammans med den förre Guardian-journalisten Glenn Greenwald som skrivit många av de avslöjande artiklarna baserade på material från Edward Snowden.
Nya avslöjanden de senaste veckorna har visat hur NSA avlyssnat 35 av världens ledare, bland dem den tyska förbundskanslern Angela Merkel vilket mycket effektivt slår sönder den amerikanska argumentationen att NSA:s verksamhet i grunden enbart handlar om att skydda amerikanska medborgare. Så är det naturligtvis inte.
För David Cameron är inte problemet de nya avslöjandena. För Cameron är problemet att brittiska medier inte tar sitt ansvar. I måndags kväll förklarade han att han helst av allt inte vill ta till rättsliga åtgärder. Att han föredrar samtal. Men, förklarade han vidare, om inte medierna tar reson, så kommer det bli svårt att undvika. I så fall ”blir det svårt för regeringen att ta ett steg tillbaka och låta bli att agera”. Ett mer artikulerat hot än så är svårt att tänka sig från en sittande premiärminister.
Det är givetvis djupt illavarslande signaler från London. I stället för att ta de nya uppgifterna på allvar öppnar den brittiske premiärministern för konfrontation. Det allvarliga, enligt torypolitikern Cameron, är inte att världens enda supermakt systematiskt avlyssnat demokratiskt valda ledare utan att självständiga och oberoende medier rapporterar om det inträffade. En inställning som mer för tankarna till diktaturer än öppna, demokratiska stater.
