Göteborgs kulturpolitik befinner sig i kris. Röhsska museet är stängt och dess framtid oklar. Konstmuseets chef ska sluta. Museets sedan länge planerade om- och tillbyggnad är skjuten på en obestämd framtid, och som Ingrid Norrman nyligen påpekat (GP 26 mars) står stadens samtliga museer utom ett utan ordinarie chef.
Vi är många som ser detta förhållande som ett symptom på att något inte står rätt till. Västra Götalandsregionen har förklarat sig villig att gå in med mer resurser till museisektorn i Göteborg, men uppenbarligen har årslånga förhandlingar mellan topp-politikerna i region och kommun inte lett till något resultat.
Fler exempel: Inför årets Filmfestival drog Göteborgs stad tillbaka ett utlovat bidrag till Filmpriset Nordic Dragon Award. Andra givare fick i sista stund fylla igen det uppkomna hålet.
Snart går den så kallade Scenkonstbiennalen av stapeln i Norrköping. Vartannat år genomförs denna prestigefulla festival och branschmötesplats i olika städer i landet.
Göteborg hade lovat att stå värd för biennalen 2019. Några veckor innan årets biennal ska invigas, och platsen för följande biennal tillkännages, drar Göteborgs kulturnämnd tillbaka sitt tidigare löfte om stöd, vilket allvarligt äventyrar möjligheten att genomföra den. Rikets andra stad anser sig inte ha råd att genomföra vad betydligt mindre städer gått i land med.
Ytterligare ett exempel: Konstmuseet har jobbat hårt för att, medan Nationalmuseum byggs om, få låna ett av deviktigaste verk som finns på Nationalmuseum, Rembrandts Batavernas trohetsed (sannolikt den högst värderade målning som finns i Norden). Målningen har sedan renoveringen av Nationalmuseet inleddes visats ute i Europa och nu hade Göteborgs konstmuseum en unik chans att ställa ut tavlan i väntan på att Nationalmuseum öppnar på nytt.
Konstmuseet behövde enbart betala kostnader för transport och försäkring. Kulturförvaltningen saknar dock medel och Göteborgs konstmuseum får nu hoppas på finansiering från Västra Götalandsregionen för att kunna visa detta, konsthistoriens verkliga mästerverk, på Göteborgs konstmuseum!
Dessa exempel kan var för sig sägas vara småsaker för en stad av Göteborgs storlek, men sammantaget ger det en bild av en stad vars kulturpolitik verkar befinna sig i fritt fall.
Stadens anseende skadas. Göteborgs stad äger hela bolag vars syfte är att stärka stadens varumärke. Samtidigt undergrävs just nu detta av kulturnämndens kortsiktiga och klumpiga agerande. Och detta bara några år innan det är dags att fira Göteborgs 400-årsjubileum!
Förra gången det begav sig, när staden fyllde 300 år, var Göteborgs beslutsfattare djärvare. Då byggdes både Götaplatsen och Liseberg – den kulturella infrastruktur som vi i hög grad fortfarande lever i och av. Till 300-årsjubileet byggdes också Konstmuseet. Men nu när vi snart fyller 400 år har samma museum inte ens råd att hysa och ställa ut ett verk av Rembrandt som man får till låns! Det är sorgligt.
Kommunfullmäktige borde ge kulturnämnden resurser att på ett rimligt sätt utföra sitt uppdrag. Och jag uppmanar kulturnämnden att rycka upp sig. Glöm prestigen och hitta en överenskommelse med regionen. Den nuvarande situationen är inte värdig Göteborg.
Läs även: Idag finns bara en enda fast chef på stadens museer och han svarar inte på frågor.
FOTNOT. Rembrandts Batavernas trohetsed ägs av Konstakademien, men har varit deponerad på Nationalmuseum sedan 1864.
