Elin Grelsson: Folkrörelser skriver historia

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I söndags natt var det hopplöst att försöka gå och lägga sig igen. Via Sky News och Al-Jazira fylldes återigen datorskärmen av revolution och frihetens jubelsång. Gaddafis alltmer desperata tonfall, via inspelade röstmeddelanden, delade bild med firande människor i Benghazi. Det här årets finaste vana har blivit att följa människor resa sig ur diktatur, live via tv-sändningar.

Samtidens största myt är att folk­rörelsernas tid är förbi. Marknaden och individualismen har tagit över. Det postpolitiska tillståndet har urholkat kollektivismen och allt som kvarstår av politik är ett statligt förvaltande, medan makten ligger hos företagen. Människor är alltför splittrade och präglade av vår tids egoism för att agera gemensamt.

ANNONS

Det må vara sant, det som sociologen Zygmunt Bauman sa under sitt Sverigebesök häromveckan, att politiken har blivit impotent i den globala marknadens era. Samma krassa verklighetsuppfattning delar Stéphanè Hessel i Säg ifrån!, som nyss översatts till svenska. Den före detta medborgarrättskämpen och diplomaten tecknar den globala marknaden och klimatkrisen som stora hinder att bygga en motståndspolitik kring. Men såväl Bauman som Hessel ser också möjligheter. Där det finns makt finns det motstånd. Det handlar om att finna engagemanget, det som upprör en. Sedan gå samman och finna kraft i varandras gemensamma kamp.

Folkrörelserna är vitala. Deras nationella prägling hindrar dem inte från att sprida sig globalt. Det ger upphov till inspiration, något som inte minst den arabiska våren har visat. Det som ett folk möjliggjorde spred ringar på vattnet. Man kan störta en diktator. Det går att massmobilisera sig för frihet och demokrati.

I krisens Europa har torg och gator fyllts av demonstranter. Aten bestod i somras av frustrerade människor som möttes i en gemensam ilska över ekonomiskt slöseri och nedskärningar. I Israel tältar människor på gatorna i protest mot de pengar som bland annat läggs på bosättningar, i stället för välfärd. Upploppen i England var inga organiserade, fredliga demonstrationer, men de visade åtminstone på den uppbyggda ilska som florerar även där.

ANNONS

Medan börserna faller reser sig Europas medborgare och går samman. Samtidigt vågar människor sina liv i Mellanöstern i sitt hopp om frihet. Det postpolitiska samhället är en vansklig myt som framförallt gynnar ett statiskt tillstånd av ojämlik maktfördelning. Om det är något vi kommer att minnas av 2011 så var det att politik blev relevant igen. Historien är inte färdigskriven ännu. Den har bara börjat.

ANNONS