Det är föryngring som gäller för tillfället inom den klassiska svenska orkesterkulturen. För en dryg vecka sedan tillkännagav Stockholmsfilharmonikerna att den nye chefdirigenten som tar över efter Alan Gilbert blir finländaren Sakari Oramo, född 1965. Vad trevligt med ytterligare en ung person på denna post, löd en del av kommentarerna (företrädaren Alan Gilbert är faktiskt något yngre, född 1968).
I dag blev det klart att Göteborgssymfonikernas nye chefdirigent, efter Mario Venzagos relativt korta period på posten, blir Gustavo Dudamel från Venezuela. Och här talar om vi om en betydligt yngre person. Dudamel är nämligen inte mer än 25 år gammal, född 1981. Det är en chanstagning förstås, men den kan också leda till triumf.
För det finns ett ess i ärmen här och det stavas Deutsche Grammophon. I september 2005 slöt den anrika klassiska skivetiketten exklusivkontrakt med den unge venezuelanen. En av anledningarna var Dudamels succéartade inhopp i augusti 2005, som ersättare för Neeme Järvi, när Göteborgssymfonikerna framträdde vid BBC Proms i London. I bakgrunden finns också Dudamels vinst 2004 i den årliga dirigenttävlingen Bamberger Symfoniker Gustav Mahler Conducting Competition.
Dessutom har Gustavo Dudamel varit med och drivit den nationella ungdomsorkestern Simon Bolívar National Youth Orchestra of Venezuela, som sedan många år haft ett omfattande program där tiotusentals fattiga unga musiker fått en chans till vidareutveckling. Och det är med denna orkester Dudamel gör sin debut på Deutsche Grammophon. En ung musiker med ett socialt engagemang, det väcker naturligtvis intresse.
Den kanske främsta anledningen till Göteborgssymfonikernas internationella framgångar har, förutom fantastiska konsertframträdanden under de många turnéerna, varit kontraktet med samma skivetikett. Med Dudamel som ny chefdirigent ökar chanserna dramatiskt till fortsatta skivinspelningar för Deutsche Grammophon.
Frågan är förstås vilken konstnärlig inriktning man väljer att satsa på. Är det i mittfåran av den romantiska orkesterrepertoaren (Dudamel har gjort succé med sina Mahlertolkningar)? Eller kommer man att ta oväntade initiativ, också konstnärligt?
Det är inte bara den klassiska skivindustrin som befinner sig i djup kris, det gör också den klassiska musikkulturen. Behovet av nya synsätt och nya upptäckter är avgörande för att traditionen skall leva vidare, och inte minst för att den unga publiken skall strömma till. Valet av Gustavo Dudamel kan i den bemärkelsen vara en vinstlott. Göteborgspubliken har några intressanta musikår att se fram emot.
