Vi lever i en tid då allt som kan rättfärdiga uppbyggnaden av starka individer görs eftersträvansvärt. Helst ska jag vara en superkvinna med ett inre som utstrålar styrka och ett yttre som antingen är svalt eller överdrivet. I en värld där konsumtion erbjuds som lösningen på allt kanske det smartaste vore att utnyttja förtrycken: Starta ett Youtube-konto och bli en världskändis genom att inför hundratusentals tittare berätta om mina senaste inköp av skönhetsprodukter.
Skönhetsindustrin är definitivt smart. Den har insett hur lukrativt det är med kvinnor som hypar varumärken inför sina tusentals följare. Vloggarna sponsras av företagen och vi betraktare får höra hur fantastiska vi kan bli – bara vi köper rätt.
Det kan verka åtråvärt, och en del feminister kallar det närmast frireligiösa intresset för skönhetsprodukter för upphöjande av femininitet. Den som säger något annat sägs nedvärdera femininitet, kvinnors intressen och kvalificerar sig som en dålig feminist.
Därför blir jag lättad när jag hör Little Jinder i Kakan Hermanssons Podcast Under Huden. Jinder säger att tanken på skönhetsprodukter som enbart stärkande hänger ihop med föreställningen om att “jag gör för jag vill och kan”– en illusion vi bygger upp för att kunna inbilla oss att det är en feministisk handling att lägga 2 000 kronor på en hudkräm. Men detta är en nyliberal chimär, vilken underbetald kvinna vill och kan använda sinlön för att köpa en hudkräm för 2000 kronor?
Jag kommer på mig själv med spendera timmar med att stirra in i skärmen, på Youtube-kändisarna. Låter mig svepas med i tjusningen över en fuktgörande hudkräm, ett matt läppstift och perfekt gjorda ögonbryn. Men jag skiljer på förtjusningen över en fuktkräm som sakta smälter in under min hud och feministiska landvinningar.
Förutom Youtube finns det grupper på internet där kvinnor delar med sig av kunskap om smink och hudvård. Ofta är dessa forum gratis och bättre än traditionella modetidningar, där man betalar pengar för reklam mer än innehåll. Tillsammans med kvinnorna som startar konton på Youtube och får tillräckligt med inflytande för att få stora märken att betala dem för samarbeten, kan man i forumen ana nätverk av kvinnor som stundtals höjer varandras självförtroende. Ekonomiskt är det komplicerat, samtidigt som jag får tips om billigt smink och hudvård som håller samma klass som dyra varumärken, skapas ett nytt köpbegär när jag läser om en vara vars existens jag förut inte visste om.
Att lägga ned tid och pengar på skönhetsprodukter är att bekräfta det som redan uppskattas i samhället: Det vackra, rena, fräscha. När jag intervjuade Kajsa Ekis Ekman för Bon sa hon: “Det finns inget feministiskt i att måla naglarna. Jag målar för att det är snyggt, för att jag vill att folk ska tycka att det är snyggt. Alla personer som bryr sig om utseendet gör det för att de vill vara snygga och för att andra ska tycka det, jag också.”
Som kvinna och feminist är det befriande att få vara felbar istället för felfri. Det skulle vara helt outhärdligt om varenda liten petitess skulle vara en viktig politisk gärning – jag trivs med vetskapen om att när jag lägger ned tid och resurser på mitt yttre handlar det inte om något djupare än njutningen av ett perfekt matt läppstift.
