Här är ägande allt, den som inte köper mark tidigt i spelet ser snabbt sina pengar försvinna i fickorna hos de motspelande markägarna.
I spelets Göteborg finns inga allmänningar eller någon offentlighet – vart du än går hamnar du på privat mark och tvingas betala. Uppgörelser över bordet kan endast ske mellan de som redan gjort förtjänstfulla affärer. Medborgare lyser med sin frånvaro.
Konkurs eller gemensamt välstånd
Vad många inte vet är att spelet Monopol hade en förlaga – Hyresvärdens spel – som skapades 1904 av Elizabeth Magie. Magie var djupt kritisk till markspekulationens konsekvenser och ville med spelet visa hur stora rikedomar skapas för ett fåtal samtidigt som stigande hyror underminerar möjligheterna för en gemensam välfärd. Hyresvärdens spel hade därför två regeluppsättningar – den ena gick ut på att försätta motspelarna i konkurs medan den andra handlade om att skapa ett gemensamt välstånd.
Jag tänker på detta medan jag bläddrar i gamla nummer av tidskriften Fastighetsvärlden. Under rubriken ”Monopolspelande i centrala Göteborg” går det att läsa om Hufvudstadens uppköp av flertalet fastigheter på Fredsgatan år 2010. Då Hufvudstaden också är ägare av NK gav köpet dem ett betydande inflytande på en av Göteborgs mest folktäta gågator.
Lyxbutik etableras i höst
Visionen lät inte vänta på sig. Tillsammans med Vasakronan avser de skapa en attraktiv shoppingdestination i de kvarter som de nu vill döpa om till Fredstan. Förlagan Bibliotekstan i Stockholm ägs även denna av Hufvudstaden. Redan i höst etableras lyxbutiken Chanel Beauty Store i kvarteren.
Hufvudstaden är inte heller ensamt om att försöka koncentrera sitt fastighetsinnehav i Göteborgs stadskärna. Vasakronan, Balder och Wallenstam har fastighet för fastighet stärkt sitt ägande i stadskärnan och med det sitt inflytande. För det är makt och inflytande som det handlar om i det verkliga spelet om Göteborg. Bortom ekonomibilagornas och kvartalsrapporterna positiva ordalag om en marknad som går på högvarv finns det andra frågor som vi, stadens invånare, behöver fundera över.
Förändrad ägarstruktur i stadsrummet
Fastighetsägandet har förändrats dramatiskt de senaste decennierna, vilket också går att avläsa i en förändrad ägarstruktur i stadsrummet. Den småskaliga ägarstruktur som präglade Göteborgs stadskärna under 1970- och 80-talen byggde på en helt annan ekonomisk dynamik än den vi ser idag. De företag som nu köper upp och har störst ägarkoncentration i stadskärnan är alla börsnoterade.
En investering i en fastighet idag är också en investering i ett läge – eller för att uttrycka det med fastighetsägarnas språk - en plats med utvecklingspotential. För att upprätthålla en bra avkastning på investeringen har fastighetsägaren ett starkt intresse av hur detta läge bäst utvecklas. Genom att köpa upp och koncentrera sitt innehav blir det enklare att förändra fastigheternas innehåll och karaktär utan att behöva samverka med så många andra. Det ger kontroll över vilken slags mix av varumärken som ska dominera i ett kvarter och bidra till den rätta atmosfären.
En förrädisk utveckling
Vid första anblick kan det tyckas som att det är en uteslutande positiv utveckling. Stråk öppnas upp, fasader renoveras och uteserveringar tar plats på gatorna och med det en känsla av liv och dynamik. Men det är en förrädisk utveckling som bygger på en ständig jakt på ökande fastighetsvärden och höjda hyror. Mindre handlare slår igen och tillgången på möteslokaler för icke-kommersiella syften minskas rejält. Bit för bit blir stadskärnans utbud allt mer monotont.
Göteborgs stadskärna har ett viktigt symboliskt värde som ett offentligt rum. Här binds trafiken samman från olika delar av staden. Det är ingen tillfällighet att det är här som de flesta manifestationer och demonstrationer äger rum. Stadskärnan utgör en form av lokal offentlighet som är viktig att värna. Ytterst är detta också en demokratifråga. I filterbubblornas tid kan fortfarande stadsrum präglade av mångfald bidra till att synliggöra samhället, i all sin vardaglighet.
Det som utgör grunden för ett offentligt rum är att det är tillgängligt för allmänheten. Och tillgänglighet är ingen enkel fråga – för att fungera måste den regleras. Det som är öppet och tillgängligt för en grupp kan upplevas stängt och otillgängligt för en annan. Att reglera offentliga rum handlar om att balansera mellan olika intressen. Ytterst är detta en delikat kommunal uppgift som kräver insikt och respekt för invånarnas olikheter, bakgrunder och inkomster.
Bibliotekets besökssiffror steg
I dag finns det flera tecken på att Göteborgs stadskärna riskerar att försvagas som en lokal offentlighet.
Sedan några år tillbaka är framtiden för den omåttligt populära biblioteksfilialen 300m2 oviss. Belägen i Hufvudstadens kvarter vid Brunnsparken har filialen en för kommunen strategisk placering. Genom sitt läge är den lättillgänglig för många människor på väg till och från andra platser i staden. Som en av få centrala ytor som inte kräver konsumtion etablerades den snabbt som en betydelsefull mötesplats och bibliotekets besökssiffror steg.
Men hyran är hög och förhandlingar med Hufvudstaden har varit hårda. Oavsett hur framtiden blir för 300m2 visar konflikten på en djupare problematik. För en biblioteksfilial är inte tillräckligt för att skapa mångfald och dynamik på stadens gator. För att detta ska ske måste det finnas tillgång till fler lokaler där icke-kommersiell verksamhet får ta plats. Och de kommersiella ytor som finns måste ha många olika målgrupper.
Fastighetsmarknaden allt mer spekulativ
Sociologen Saskia Sassen varnade för några år sedan att urbanitet så som vi känner till den kan vara utraderat i framtiden. Denna dystopiska framtidsbild var baserat på forskning om just ägarkoncentration och en fastighetsmarknad som blir allt mer finansiell och spekulativ och där multinationella företag köper upp shoppingstråk, bostadsområden, parker och torg.
Hennes poäng var att städer genom historien karakteriserats av sin mångfald och att maktens kontroll över stadsrummet aldrig varit komplett. Här har fattiga människor, trots sin fattigdom, kunnat ta plats, starta affärsverksamheter och driva föreningar.
I takt med att kommunalt ägande minskar samtidigt som de multinationella börsnoterade företagen tar över stadsrummen beskärs utrymmet att faktiskt ta plats i staden såsom medborgare. I dessa städer kan låginkomsttagare arbeta men knappast ta plats. Staden blir inte längre medborgarnas utan varumärkenas.
Sassens horisont är de stora metropolerna, inte småstäder som Göteborg. Men spelet om Göteborg har börjat. Tärningen är kastad. Men regeluppsättningen är inte fastslagen. Spelar vi för att skapa en allmän välfärd för de många eller ett lyxliv för de få?
