Så var vi framme vid den avslutande delen i Jens Lapidus senaste trilogi. Efter långa och krokiga vägar genom först VIP-rummet och sedan STHLM DELETE är det dags för dramats upplösning. Men det tar sin tid. Närmare 500 sidor och ett tempo som kräver tålamod; den här romanserien är som bekant bara en avlägsen släkting till Snabba cash. Här rör sig visserligen en hel del cash, men så snabbt går det inte.
Gör uppror
Huvudpersonerna och det udda, men ändå ganska typiska kriminalromanparet, Teddy och Emelie hamnar åter i skottlinjen när de bestämmer sig för att hjälpa Katja som är ett av flera offer för en grupp män som under många år utnyttjat flickor och skyddat varandra. Katja är rädd för polisen och vill hellre berätta sin historia för advokaten Emelie, som redan har koll på utredningen efter att hon och före detta gangstern Teddy har nystat i härvan tidigare. Samtidigt följer vi studenten Roksana, som är begåvad men gör uppror mot sina föräldrar genom att lägga mer tid på krogen än på studierna. Det viktigaste är att komma in på rätt fester, med rätt människor – kosta vad det kosta vill, nämligen skjortan och inte så lite till. Snart har hon och hennes kompisar trasslat till det ordentligt för sig i sina försök att nå sina hyfsat kortsiktiga mål.
Mord och droger
Lapidus har förstås en plan och får till slut ihop trådarna som länge spretar ganska mycket. Det är mordutredningar, uppgörelser, hämndaktioner, droghandel och ett brett persongalleri, dock med störst fokus på Teddy och Emelie som också har sin privata och trassliga relation att reda ut. Ibland blir det rörigt, men man stannar kvar eftersom det här är en författare som övertygar.
Trovärdig
Jens Lapidus är trovärdig i alla läger, har en tonträff som ingen annan och har ju faktiskt skapat ett eget språk. Efter ett par hundra sidor gastar jag: Inte ett enda kolon till! Men det kommer såklart och jag fortsätter fascinerat att läsa denna lapiduska som öppnar dörrar till alla världar som ryms kring Stureplan och som kan göra klassresor mitt i en dialog.
