I morgon står jag på mässgolvet tillsammans med tusentals andra för att backa demokratin. En antidemokratisk våldsbejakande organisation deltar genom att demonstrera utanför.
Och valet är solklart. Jag är här.
Jag behöver få kraft från mötet med er alla andra som också oroar er för hotet mot demokratin. Vi måste bort från det polariserade infekterade samtalet online.
Ska lyssna massor, diskutera och planera inför valet. Kan berätta om ett skolprojekt där jag möter unga och diskuterar opinionsbildning och skillnaden mellan journalistik och medier. Mässan bubblar av lösningar som ger hopp.
Diskussionerna om Bokmässan har pågått i ett år. Intensiteten ökade när en nazistisk organisation tilläts demonstrera i Almedalen. I mina digitala flöden har domen varit hård – att delta är mer ett tecken på förräderi än ett försvar av demokratin.
En slags suggestion av att vi är i Tyskland 1930. Men vi är inte där. Nätet befäster känslan av ett ständigt pågående slag där allt är olösligt.
Mitt på dagen i strålande sol under Almedalsveckan klev jag in i en kolsvart teaterlokal där teaterchefen inledde med tårfyllda ögon: ”Vad kul att så många är emot fascismen”. De orden gnager i mig. I Sverige 2017 är inte antifascister en undergroundrörelse som behöver träffas på svartklubbar för att hitta likasinnade.
En demokrati består av att pröva tankar och under ett år har vi stött och blött mässan. Men när all tid går åt detta och man blir osams sinsemellan kollras man bort. Steve Bannon f d rådgivare till USAs nuvarande president uttrycker det kusligt precist:
“The longer the Democrats talk about identity politics, I got ’em. I want them to talk about racism every day. If the left is focused on race and identity, and we go with economic nationalism, we can crush the Democrats.”
Just det. Klassisk trollogik.
Kan vi inte därför göra en pakt?
Sprid inte den sociala medier-optimerade våldsestetik som demonstranterna kommer att utrusta sig med. Ge dem inte mer gratis publicitet. För varje bild vi publicerar förstärker vi budskapet av att de är i majoritet.
Bryt extremrörelsers och terrorismens exploatering och utnyttjande av nätets medielogik. Gå inte i samma fälla som när medier visade bilden av journalisten James Foley på knä i sin orangea dräkt i sanden strax före sin avrättning istället för bilder på honom i fält.
Låt nätet fyllas av bevis för en levande demokrati som byggts upp sedan andra världskriget.
Kampen mot nazister sker inte i sociala medier eller på gatan i morgon under demonstrationen. Den sker i vardagen, i den gemensamma kraft som finns hos oss alla yrkesverksamma inom fundament i en demokrati. Journalister, lärare, bibliotekarier och alla civilsamhällsengagerade. Alla som strävar på med sina liv. Det är den bilden nätet ska fyllas av. Ett samhälle som tuffar på och gett oss alla möjligheter att göra våra röster hörda på olika sätt.
