Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Amerikanskt. I boken Det blågula stjärnbaneret finns ett par matnyttiga kapitel om hur det gick till när amerikansk film, teve och reklam kom att dominera det svenska medieutbudet, skriver Mattias Hagberg. På bilden staden som aldrig sover, Las Vegas.
Amerikanskt. I boken Det blågula stjärnbaneret finns ett par matnyttiga kapitel om hur det gick till när amerikansk film, teve och reklam kom att dominera det svenska medieutbudet, skriver Mattias Hagberg. På bilden staden som aldrig sover, Las Vegas.

Amerikanskt och svenskt smälter ihop

Som mest intressant är den här antologin när historikern Dag Blanck skriver om det enorma inflytande som amerikanska universitet har haft och har över svensk forskning och svenskt samhälle, skriver GP:s Mattias Hagberg, som läst Det blågula stjärnbaneret.

Första gången jag körde från flygplatsen i Los Angeles mot Santa Monica och havet var det natt. Palmerna längs vägen var som svarta, grafiska tryck mot himlen, och bergen i fjärran liknande en mörk mur. Där och då drabbades jag av en märklig känsla av hemkomst och nostalgi, som om jag äntligen var tillbaka, fast jag aldrig hade varit där tidigare. 
Jag vet att det är en känsla jag delar med många andra svenskar som första gången kommer till USA. På plats inträder en sorts förnimmelse av hemkänsla och igenkänning. Förtrogenhet är kanske det bästa ordet.
De där känslorna är lätta att förklara. Våra hjärnor är så marinerade i amerikansk populärkultur att det amerikanska landskapet blivit en del av vårt kulturella minne. 
Detta, som till vardags brukar kallas amerikanisering, ställer oss inför viktiga och komplexa frågor om globalisering och tillhörighet. Var hör vi egentligen hemma? 
Det är rätt märkligt att det fortfarande finns människor som på allvar menar att det existerar klart urskiljbara nationer, det vill säga någon form av essentiell svenskhet som går att särskilja från andra kulturer. 
Nej, samtiden präglas av något helt annat än statiska traditioner. Ska vi förstå vår tid, och till exempel de känslor av förtrogenhet som präglar vårt förhållande till USA, måste vi vänja oss vid att använda nya ord som överskridande, kreolisering och hybriditet. Ord som pekar bortom det fasta och essentiella och istället betonar det rörliga och transformativa. 
Just denna insikt är utgångspunkten för en tankeväckande antologi om det kulturella förhållandet mellan Sverige och USA, sammanställd av statsvetaren Erik Åsard. Titeln är talande: Det blågula stjärnbaneret. Det handlar alltså om sammansmältningen av svenskt och amerikanskt – om en process där kulturella uttryck ständigt går upp i varandra, och något helt nytt uppstår. 
Hur ser då denna sammansmältning ut? Vilket är resultatet? 
Svaren är att fånga. Så är det alltid med det rörliga och föränderliga. Men författarna gör sitt bästa för att nagla fast några tydliga tendenser. Här finns ett par matnyttiga kapitel om hur det gick till när amerikansk film, teve och reklam kom att dominera det svenska medieutbudet, signerade medieforskaren Ulf Jonas Björk. Här finns en fin text av Wilhelm Agrell om svensk säkerhetspolitik i amerikansk skugga. Och här finns ett bra avsnitt om amerikanisering av svensk politik av Erik Åsard.
Som mest intressant är den här antologin när historikern Dag Blanck skriver om det enorma inflytande som amerikanska universitet har haft och har över svensk forskning och svenskt samhälle. Under flera decennier har de stora amerikanska lärosätena varit det främsta målet för svenska studenter och forskare. Det är i USA svenska forskare hittat sina förebilder. För att understryka sin poäng citerar Dag Blanck förre statsministern Göran Persson som en gång lär ha sagt: "Amerikanska universitet är naturligtvis en mycket, mycket viktigare faktor för USA:s inflytande i världen än den amerikanska armén."
Det stora intresset för amerikansk kultur, utbildning och politik bland svenskar har skapat en sorts dubbelexponering i många svenskars medvetande. Det amerikanska har blivit så hemtamt att det gång på gång förvandlats till en fond för inhemska debatter och diskussioner – som om svenskt och amerikanskt samhällsliv bara var två sidor av samma mynt. Detta blev extremt tydligt efter terrorattackerna den elfte september 2001. Då sa flera svenska politiker och opinionsbildare rakt ut att "vi har blivit attackerade."
Amerikanisering beskrivs ofta som något hemskt och fult, som kulturell imperialism. Det ligger så klart något i detta. USA har många gånger utnyttjat sin storlek och styrka för att påtvinga världen sin livsstil. 
Men, som till exempel Erik Åsard påpekar, har aldrig den amerikanska påverkan bara varit linjär. Sverige och många andra länder har länge suktat efter amerikansk kultur. Det finns uppenbarligen något tilltalande i mötet mellan det europeiska och det nordamerikanska – i den hybridkultur som uppstår. 
I Det Blågula stjärnbaneret finns alltså en hel del spännande att hämta för den som är intresserad av kultur och identitet i en alltmer global och transnationell värld. Det är en antologi som tvingar läsaren att reflektera över föreställningar om tillhörighet och hembygd. Något som onekligen är värdefullt i en tid när allt fler påstår att det existerar något så endimensionellt som en enhetlig svensk kultur som måste försvaras. 

 

Sakprosa
Erik Åsard m.fl. 
Det blågula stjärnbaneret
Carlssons 

Mest läst