”Vill du veta vem som får årets Nobelpris i litteratur?” Det är första meningen i Minns mig som en ängel. Frågan är oemotståndlig för huvudpersonen – men samtidigt chockerande, eftersom den ställs en månad innan vinnaren blir officiell.
Helena Waller, litteraturforskare och hemlig talskrivare, säger ja. Och tycker ”äntligen” när hon får svaret.
Läckorna inom Svenska Akademien är inte huvudspåret i Minns mig som en ängel. Inte heller den romantiserade Karen Blixen eller Händeloperan Semele utan ett mord på en styrelsemedlem i en västgötsk stiftelse som delar ut ett annat fint litterärt pris. Waller är den som hittar offret.
Universitets- och forskarvärlden kan vara elitistisk och insnöad. Konkurrensen rent av mordisk – det här är inte Kristina Appelqvists första kriminalroman i universitetsmiljö, och hon är inte den enda som använder den. Men det här är typisk feelgood, med tydlig brittisk inspiration. Här finns ingen plats för äckliga detaljer, hellre romantik i så fall. Genom att placera mordet nära den levande litteraturen ger författaren utrymme även för bokmys – det är i sina välorganiserade böcker Waller hittar tröst och lugn. Att hon ser Anne på Grönkulla som en besläktad själ är en indikation på trivsamhetsfaktorn. Dit bidrar även småstadsmiljön, Skövde med sina grönskande omgivningar, tryfferade med finkulturella inslag.
Med sin femte bok har Appelqvist bytt förlag och huvudperson. Helena Waller är duktig men reserverad – inte heller läsaren får komma nära. Att berättarperspektivet växlar till bland andra en ung journalist, en osäker landshövding och den mördade själv är mer ett pedagogiskt grepp än fördjupad gestaltning. Även underhållning blir bättre med persondjup.
Dessutom är att intrigerna på universitetet, Nobelprisskvallret och Helenas dubbelarbete som talskrivare roligare och mer spännande än morden.
