Tommy Hilding
T o m 30/11
Öde parkeringsplatser, betongromantik och melankoli. Tommy Hildings inre landskap manifesterar sig i den fiktiva staden Amygdala, ett ord som också betecknar hjärnans känslocenter. Vi guidas genom periferiområden, fartsträckor man korsar på väg till något annat. Andra målningar skulle kunna vara bilder från en övervakningskamera, flimriga och oprecisa. Hilding är tekniskt suverän på att kombinera finmejslade människogestalter med platta huskroppar, och kontrasterna är oväntade. Det blir aldrig tråkigt: rasterstruktur möter fotorealistiska molnmassor, ett precist målat blomstermotiv hänger bredvid en rinnande förortsvy. Man tycker sig ana inspiration från äldre målare såsom Caspar David Friedrich men i Hildings fall har bergen ersatts av miljonprojektsklossar och urban råhet.
.
Claes Jurander & Petra Westermark
T o m 29/11
I samma rum är ett samarbete mellan två konstnärer, som även är ett par i det privata livet. Här är det framför allt djurliv och friskt friluftsliv som skildras. Claes Juranders målningar är lågmälda och de har en djupt personlig naivistisk ton. Bananer har reproducerats i oändliga varianter sedan Warhols tid men här serveras de gamla och bruna. Ruttna bananer är sakligt fin i sin banala grace och i utställningen finns det mer av den varan. Petra Westermark verkar tycka mycket om fåglar, eftersom de förekommer ofta i hennes vävnader. Bildspråket är dekorativt och traditionellt, fast de poetiska titlarna låter oss ana en annan dimension. En intressant detalj är placeringen av Juranders furuskulptur av en hund med en blodig död dront i munnen i närheten av Westermarks gobelängfåglar, ganska bisarr detalj i en för övrigt fridfull utställning.
.
Dan Almqvist
T o m 23/11
Sista chansen att se denna utställning på Galleri PS i helgen. Dan Almqvist är en målare som intresserar sig för medvetet hötorgsmanér och skev humor. Trinda barn med barockartade glosögon och madonnor med Jesusbebisar hänvisar oss bakåt i tiden, samtidigt som de slängs in bredvid fjäderbollar, blommor och andra aparta element. Ekorrar och harar syns på många håll och John Bauers prinsessa dyker upp. Approprieringar förekommer ofta, liksom temat barndom. Här finns en tydlig stil och en mörk underton som ibland träffar rätt. Personligen föredrar jag de mer harmoniskt avskalade bilderna framför de kaotiskt lösryckta.
