Karl Ove Knausgård | Min kamp 5

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Nu är visserligen alla sex delarna av Min kamp en och samma roman, men den som trots det skulle få för sig att försöka genrebestämma varje del skulle inte få det särskilt svårt: del 1 är en renande fadersuppgörelse, del 2 är en stormig relationsroman, del 3 är en konventionell barndomsskildring och del 4 är (liksom allt för många romaner författade av män) en enda lång jakt på att förlora oskulden. Men allra enklast att kategorisera vore nog Min kamp del 5. Och faktiskt skulle den, till skillnad från de övriga delarna, fungera ganska väl att läsa ensam.

Del 5 handlar nämligen om Karl Oves år iBergen, där han bor från 19 års ålder till att han är strax över 30. Som unga ensamma män i stadsmiljö bör göra i romaner tar han frekvent långa promenader i ovädret men annars gestaltar sig livet för Karl Ove som för de flesta unga vuxna ur medelklassen. Han läser lite olika kurser i humaniora, tar ett vårdjobb, flyttar så gott som årligen till nya sjaskiga lägenheter, dricker för mycket öl, blir ihop med tjejer, lyssnar på indie och repar med sitt band. Rent handlingsmässigt har alltså Min kamp del 5 alla förutsättningar för att bli en rätt odräglig bok om en ung allvarlig man med författardrömmar.

ANNONS

Om det då inte vore för skammen. Så gott som varje sida dryper nämligen av självförakt och inte bara eftersinnad sådan. Den unge Karl Ove är tvärtom konstant medveten om hur löjlig eller dum han kan verka iandras ögon. Jag vrider mig i läsfåtöljen när den ena pinsamma situationen läggs till den andra. Ibland blir det riktigt dråpligt som när en 19-årig Karl Ove blivit antagen till en prestigefylld utbildning på Skrivekunstakademin och presenterar sig genom att säga att han skriver en prosa som ligger någonstans mellan Hamsun och Bukowski. Kanske är det också den idoga läsningen av författare som Bukowski som får den unge Karl Ove att tro att en författares vardag består av att vara ute och dricka kopiösa mängder alkohol och sedan bete sig därefter, istället för att som det faktiskt är, sitta hemma ensam och skriva.

Den som kan sin Brott och straff lär dessutom bli oroad när Karl Ove som ny student glatt konstaterar att han är en fattig student i en stor stad och att det känns precis som att vara i en Dostojevskij-roman. Riktigt så illa går det nu förstås inte, men tillräckligt ändå. Självmedvetenheten gör honom hämmad, på gränsen till stum och för att åtgärda detta dricker han tills han blir fullkomligt gränslös och ibland också aggressiv och våldsam. Drickandet som tema känns igen från de tidigare delarna, såväl genom faderns alkoholism och gradvisa förfall som genom Karl Oves allt för stora entusiasm för alkoholens fröjder under tonåren.

ANNONS

Knausgård har de senaste åren, även av undertecknad, anklagats för att skildra en allt för manlig värld, en machokultur där allt som kan verka feminint (som att få sin ölflaska öppnad av en annan man) måste undvikas till varje pris. Så är också fallet i Min kamp 5, men här är det istället baksidan av denna hegemoniska manlighet som skildras. Det är en av de mest omfattande och insiktsfulla skildringarna av manlig inbundenhet och alkoholriskbruk jag läst.

Men vad vore en bildningsroman utan bildning? Och Min kamp 5 är inte bara en roman om drickande utan framförallt en roman om litteraturen. Men även mötet med den moderna litteraturen blir till viss del plågsamt. Han plöjer igenom Cortázar och Borges, Sarraute och Simone liksom i panik. Han skaffar sig belästa vänner och får bittert se dem debutera medan han själv inte kan skriva nog för att ens få ett refuseringsbrev, får jobb som kritiker men ser det som en andraklassens syssla, ger upp, försöker igen och ger upp.

Under läsningen är det inte utan att jag flera gånger stannar upp och förundras över att det faktiskt slutligen har blivit en författare av Knausgård. Hos den unge man som vandrar runt på Bergens gator och frekventerar dess ölhak är det inte mycket som tyder på det. På ett sätt är Min kamp 5 också en underminering av själva boken isig och framförallt av den genikult som uppstått medialt kring Knausgård: han föddes inte till författare utan har tvärtom jobbat mycket hårt för det.

ANNONS

Men det är också något han kan kosta på sig att erkänna. För ironiskt nog är det som att Knausgård med del 5 faktiskt skrivit den bok som den unge Karl Ove går runt i Bergen och försöker skriva. En bok om en ung man som sitter i sin lägenhet i Bergen och gör nästan ingenting. Min kamp del 5 är en enda lång revansch.

Femte delen av norske Karl Ove Knausgårds självbiografiska roman Min kamp – som behandlar författarens universitetsår i Bergen och leder fram till att han debuterar skönlitterärt.

Mikaela Blomqvist är litteratur- och teaterkritiker. Medverkar regelbundet i GP. Skrev senast om Johannes Anyurus roman En storm kom från paradiset.

ANNONS