Hur känns det att befinna sig på tröskeln till vuxenlivet? Att känna pirret av det nya som kommer samtidigt som man vill backa tillbaka in i barndomen? Om det handlar Johanne Lykke Holms debut, en roman som lovar stort inför framtiden, skriver Hanna Jedvik.
Kroppen skaver, växer och är bortom kontroll för berättarjaget i Johanne Lykke Holms debut Natten som föregick denna dag. En trettonårig flicka som inte längre är ett barn, men inte heller vuxen. Hon skriver dagbok, ritar hästar och lever på gränsen mellan dröm och verklighet medan nya tänder tränger fram genom tandköttet. Och då och då sprider sig förruttnelsens stank över barndomslandet där flickan lever med sin mor, systern Cosima och hästen Elektra som står i sin spilta.
”Det är en fruktansvärd sak att vara ett barn. Man står på rad tillsammans med djuren, grödorna och maskinerna. Man öppnar sin mun och talar. Man hör de vuxna säga: Det kommer något ur barnmunnen. Omöjligt att veta vad.”
Johanne Lykke Holm är bosatt i Köpenhamn och driver tillsammans med författarkollegan Olga Ravn skrivarkursen Hekseskolen (Häxskolan). Johanne Lykke Holm må vara debutant, men någon färsking i litterära sammanhang är hon inte. Förutom att hon undervisar i skönlitterärt skrivande har hon översatt Josefine Klougarts romaner från danska till svenska, både En av oss sover (2014) och den senare Om mörker (2015). Hon har även översatt Yahya Hassan självbetitlade diktsamling, med en uppenbar känsla för det personliga uttrycket.
Natten som föregick denna dag är ett prosalyriskt utforskande av en ung människas inre och vad det innebär att befinna sig på tröskeln till vuxenlivet. Att vilja backa tillbaka in i barndomen och samtidigt känna pirret av det nya som kommer. ”Idag blir jag tretton. Idag har jag kammat håret i olika frisyrer. Idag har jag lagt min barndom bakom mig för att möta verkligheten.”
Berättelsens båda systrar lever med sin mamma i ett hus som omges av en stor trädgård och världen sträcker sig inte längre än till Stallet. Modern betraktas mest på avstånd. Den stackatoartade berättelsen tuggar sig fram mellan bokpärmarna, stundvis flyktig, stundvis svepande. På vissa av boksidorna ryms endast ett par rader, medan berättandet förtätas och tar plats på andra ställen. Lykke Holm stannar ideligen upp och står stilla på stället, borrar i såret som uppstår när barndomens pulpa spricker.
Det monomana omtaget av ledmotivet ”Natten som föregick denna dag” gräver sig fast och gestaltar drömmarna och mörkret som vaktar bortom dagens ljus. ”Jag drömde att jag var död och att Elektra var med mig in i döden. En sjuksköterska lindande min kropp med filtar. Jag var mycket vacker och barnslig.”
Johanne Lykke Holms språkvärld är inte helt olik Josefine Klougarts poetiska prosa. Men där Klougart ibland fastar och går bort sig bland jordäpplen och tappar berättelsen lyckas Lykke Holm istället renodla och hålla fast vid skapelsens kärna.
Att hon har låtit sitt författarskap mogna fram genom år av skrivande, sitt eget men också genom att översätta av andra, blir påtagligt i denna tonsäkra, känsloladdade kortroman. Sällan skådas en sådan fullträff bland debutanter
Johanne Lykke Holms författarskap lovar stort inför framtiden och det ska bli spännande att se henne hitta formen för ett mer drivet berättande. Dessutom är omslaget som en särskilt snygg pastill.
