Alla ska få vara med! Så lyder förskolans första budord. Och i alla sägs verkligen alla ingå – stor som liten, brunhårig som rödhårig, tjock som smal, bråkig som blyg.
Men som alla normer har även denna sina osynliggjorda inskränkningar. Och dessa utmanar den firade ungdomsboksförfattaren Johanna Thydell i sin första bok för yngre barn: Det är en gris på dagis, med illustrationer av Charlotte Ramel.
Det är när en mycket ensam och mycket leksugen gris smiter ur sin hage och med bedjande blick övertalar en flicka med honungshår att släppa in honom på dagisgården, som det går för långt. Barnen vet intuitivt att grisen inte är välkommen, men samarbetar för att gömma honom. Han får en underbart rolig dag i lek och gemenskap – tills en fröken upprört utropar ”Det är en gris på dagis!” och med våld kör honom på porten.
Thydells språk är lustfyllt och poetiskt. När grisen flyr sin hage gör han det genom att ”gräva. Och skopa. Och buffla. Och muffla”. Färgglada dagishinkar ”klonkar som klockor” och under vilan får grisen trycka trynet i ”Honungshårets honungshår”.
Charlotte Ramels skönt ogulliga bilder förstärker det humoristiska och leker med perspektiven. Det som är viktigt blir extra stort – människorna och grisen, leken, madrasserna, vilan – och det som är välbekant miljö skymtar i bakgrunden eller bildar fond genom att till skillnad från förgrunden sakna färg.
I upplösningen smälter barnens, grisens och fröknarnas synsätt samman. Alla får inte vara med på dagis, men dagis kan komma till ”alla”. Fröken som skrek och var hårdhänt ber om förlåtelse och erbjuder dessutom grisen att fungera som pedagog. Det kanske inte grisen precis har lust med, men han blir säkert glad över det bemyndigande som erbjudandet innebär och framför allt över möjligheten att få fortsätta leka.
