Hörde ni? Inte det, nej. Ljudbangen från Melodifestivalens olycksbarn Andra chansen är obefintlig. Varje år försöker Christer Björkman piffa upp anrättningen, men det är lite som att hoppas att en matsked curry ska rädda gratängen gjord på julskinka i mellandagarna. Inget hjälper.
Det var väl helt okej med Ola Salo och Peter Jöback som sidekickar, förlåt gästprogramledare. De tog sig an uppgiften med liv och lust. Och som de sjöng! Och det var väl bra att Christer Björkman presenterade startordningen i finalen så att vi fick en framåtblick.
Men ändå. Zzzznark.
Nu vet vi i alla fall vilka fyra bidrag som blir utfyllnad i Friends arena. För det är garanterat inte bland dessa fyra som vi hittar årets svenska bidrag i Eurovision song contest.
Om spelbolagen får rätt så kommer en 17-åring från Ystad att stå som vinnare i konfettiregnet nästa lördag. Jag var på plats i Gävle och det var verkligen ett magiskt ögonblick för Frans på genrepet.
Under den gångna veckans repetitioner hade han känts lite obekväm och frånvarande och haft betänkligt svårt att hitta kamerorna.
När det blev dags att möta publiken bäddade SVT mjukt åt honom genom att spela upp lite av hans gamla Zlatanlåt och låta honom prata om hur nervös han var och hur man märker på honom att han gillar någon.
SVT byggde upp en historia kring Frans som drog upp en storm av moderskänslor hos alla. Som vi önskade att han åtminstone skulle slippa snubbla på den där bortdomnade högerfoten på scenen.
Då. Som genom ett under hittade spolingen plötsligt alla (nåja, de viktigaste) kamerorna, samtidigt som han charmade upp hela Gavlerinken i brygga. Och plötsligt är han storfavorit till slutvinsten.
Jag får ångest av tanken på en Frans-vinst. Givetvis är Frans talangfull, det är inte det, men hans låt är en radiohit och ingen Eurovisionrökare. Jag minns en majnatt när jag stod med andra journalister och köade utanför en buss på en iskall parkering bakom Telenor arena i Oslo. Därinne satt en förtvivlad 18-årig Anna Bergendahl och skulle svara på frågor om varför hon åkte ut redan i semifinalen.
Hon kom också som en raket från skymt läge i Melodifestivalen, ensam på scen med hjärtljud, egensinnig sångstil och en låt som bröt av mot alla svulstiga konkurrenter. Eurovisions 100 miljoner tittare fattade absolut inte grejen.
Efter den käftsmällen införde Christer Björkman en internationell jury som fick halva makten i Melodifestivalens final. De är det enda som står mellan Frans och segern.
Å andra sidan: En vinst för Frans vore kanske en nåd att stilla bedja om för SVT, som nog allt annat än önskar sig att arrangera Eurovision två år i rad.
