Hyllningskörerna har varit, nästan, samstämmiga under Joakim Thåströms turné som inleddes i Stockholm den 4 mars och som nu stannar två kvällar i Göteborg.
Det har handlat om Thåströms energi, utstrålning och fantastiska kompband. Och så de vanliga beskrivningarna av att Joakim Thåström är ”vår enda riktiga rockstjärna” som ”aldrig står still” och som hela tiden ”utmanar sig själv och sin publik.”
Ja, Joakim Thåström är unik. Hans band är lika urstarkt som balanserat. Ändå är det hög tid att korrigera bilden av fenomenet Joakim Thåström.
Det är dags att omformulera berättelsen om en evig punkare och rebell som bjuder konstant motstånd mot det rådande läget. Inget kunde nämligen vara mer fel.
Thåström formulerar inte längre något uppror. Han är själv en del av etablissemanget, han har blivit den konservative konstanten som föredrar upprepning framför förändring. Joakim Thåström har slutat utmana, istället ägnar han sig åt att nogsamt hålla sig inom sin och sin publiks trygghetszon.
Alla vet exakt vad Thåström gör på scenen under den här turnén, nämligen i praktiken exakt samma sak som förra och förrförra gången. Visserligen med några nya låtar att spela, men de går helt sömlöst in i det övriga materialet. Skillnaderna mellan hans senaste plattor är ytterst marginell.
Vilket faktiskt är helt okej, jag är säker på att Thåström är fullt medveten om sin nya roll. Han har själv format den sedan albumet Skebokvarnsvägen 209 som kom för tio år sedan. Då och där tillät sig Joakim Thåström bli nostalgisk, självbiografisk och till och med en smula gråtmild. Samtidigt har han bitvis gjort den hårdast drabbande musiken i karriären.
Men det är länge sedan Joakim Thåström bröt med sin musikaliska bakgrund i Ebba Grön och Imperiet för att flytta till Amsterdam och hänge sig åt brutal industrirock, vilket inte bara kostade honom hans publik utan sannolikt också gav en ansträngd privatekonomi.
Visserligen finns industrimusiken kvar som en viskning i det nya materialet, men Thåström och hans närmaste krets ägnar sig numera åt en varsam förfining av ett musikaliskt uttryck som är förhållandevis tillgängligt. Jo, han gör det oerhört bra, men numera ligger fokus på att använda så små justeringar som möjligt. Det skulle förvåna mig om han hinner med, eller ens är intresserad, av ytterligare någon musikalisk handbromsvändning.
Punkaren har blivit trygghetstörstande perfektionist.
Namn: Sven Joachim Eriksson Thåström.
Ålder: Fyllde 58 år i fredags, den 20 mars.
Bakgrund: Albumdebuterade 1979 som frontman i punkbandet Ebba Grön. Senare i Rymdimperiet, Imperiet, PLP och Sällskapet. Numera soloartist.
Aktuell: Med albumet Den morronen och konserter i Göteborg onsdag och torsdag.
.
