Joe Sacco.
Joe Sacco.

Joe Sacco | Gaza – Fotnoter till ett krig

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Gazaremsan … Golda Meir … Moshe Dayan … Nasser … Västbanken … Det är bara att låta namn som dessa rulla en stund i munnen och snart träder en hel barndom fram, unga år så långt ifrån oroligheter som tänkas kan och ändå, via nyhetsrapporteringar och mer eller mindre lärda texter har orden obevekligen etsat sig fast. Men hur mycket har egentligen begripits under dessa decennier? Visst, det är lätt att sympatisera med de palestinska intifadorna, men knappast med självmordsbombare. Lika enkelt går det att avsky sionistiskt maktspråk av alla de slag, men inte att hata varenda israel.

Mellanöstern-konflikten hör naturligtvis till de mest avskyvärda och skamliga i modern tid, men samtidigt är den för många fortfarande smått obegriplig.

ANNONS

Man kan tänka att det inte borde vara så svårt att enas, men historien har vid alltför många tillfällen visat det motsatta; i stort sett ingenting i denna del av världen är löst, snarare har konflikter djupnat på de mest outhärdliga sätt, även palestinier emellan och israeler emellan.

På så sätt påminner denna kris om de som uppstod under och i svallvågorna av kriget på Balkan under åren 1991–1999, då det obegripliga och omöjliga – ännu ett vedervärdigt krig mitt i Europa – faktiskt inträffade igen och blottlade skamliga etniska avgrunder med vidriga övergrepp som följd.

Funderingar som dessa dyker oundvikligen upp under läsningen och betraktandet av den amerikanske journalisten och tecknaren Joe Saccos minst sagt genreöverskridande reportageserieböcker, och vad som också slår mig är att jag sällan har fått en sådan genomgripande historielektion som under de veckor jag umgåtts med hans böcker och bilder.

När Sacco för ganska precis ett decennium sedan begav sig till Gaza för tidskriften Harper’s räkning var det i syfte att skildra hur befolkningen i staden Khan Younis hade lyckats överleva under israelisk ockupation i samband med den första intifadan.

Arbetet kom att bli ett annat, att utifrån i stort sett bortglömda historiska fotnoter, sådant som i omvärldens kollektiva medvetande aldrig har inträffat, försöka förstå grunderna till det som fortfarande river upp sår. Händelserna – massmorden på civila i Khan Younis och Rafah 1956 – och dess efterverkningar finns nu återgivna i Gaza – Fotnoter till ett krig, och det med en sådan precision i såväl text som bilder att jag bokstavligen skakas om.

ANNONS

Via vittnesutsagor, egen noggrann forskning, sökande i arkiv och en skarp blick fogar Sacco samman fragment till något som bara kan betraktas som suveränt. Och det är inte första gången han lyckas med det konststycket.

Samtidigt med denna ur författarens-tecknarens synvinkel tidsmässigt mest aktuella bok publiceras också hans två tidigare, Palestina. Ockuperad nation: Rapporter från Gaza och Västbanken och Gorazde – Rapport från en FN-skyddszon under kriget i Bosnien 1992-95.

Förvisso är dessa något mer splittrade helheter, inte så underligt med tanke på att de från början har utgivits i serietidningsformat, men säg den verklighet som inte är just splittrad.

Gemensamt för samtliga tre böcker är emellertid Saccos enastående förmåga att, samtidigt som han ger konflikterna ett om än makabert djup, också lyckas skildra det mikrokosmos – människorna och deras vardag – som finns också i stormens öga.

Det är oerhört skickligt gjort och hade kanske inte kunnat vara möjligt utan korsbefruktningen mellan rent skönlitterär text, journalistik, historiekunskaper och serieform.

Avslutningsvis återkommer jag till detta med förståelsen. Samtidigt som jag läser dessa böcker avslutar jag översättningen av en annan som fått mig att gråta av uppdämd vrede, New York Times-korrespondenterna Nicholas D Kristofs och Sheryl WuDunns reportagebok Half the Skye, om vår tids kvinnoförtryck (trafficking, slaveri, könsstympning, barnsängsdödlighet, våldtäkter som vapen i krig och annat) och vad som egentligen görs för att få ett slut på det.

ANNONS

Och det är texter som sammanfaller med Joe Saccos i så motto att de visar på underliggande strukturer som, hur hemska de än är, inte låter sig förändras i första taget och definitivt inte utan ödmjukhet.

Representanter från världens medier och regeringar, bistånds- och aktionsgrupper, FN och andra organisationer må vara hur välmenande som helst, men så länge alltför många drar i SUV-karavaner till cocktailpartyn i drabbade områden i stället för att verkligen leva där kommer inte mycket att förändras.

Det är också anmärkningsvärt att tre amerikanska journalister förmedlar detta på ett ytterst trovärdigt sätt.

Född på Malta 1960.

Journalist och serietecknare.

Uppvuxen i Australien och i Los Angeles.

Bor i Portland, USA.

På 1980-talet publicerades flera av hans tidiga, kortare serier på svenska i tidningarna Epix och Pox.

Palestine belönades med American Book Award.

Saccos böcker har översatts till 15 språk och hans serie-reportage publiceras i bland annat Time, The Guardian och New York Times Magazine.

ANNONS