Det ser ut som en tanke, men det är en slump att Jihadisten har urpremiär på Göteborgs stadsteater på årsdagen efter terrorattentaten mot flygplatsen och tunnelbanan i Bryssel. Medierna är fulla av återblickar och dagsavstämningar. Bland annat läser jag att den belgiske inrikesministern hävdar att inte en enda belgisk jihadist har rest till Syrien det senaste året. Skärpta lagar och insatser sägs ha gett resultat.
Här hemma går diskussionen het om hur vi tar emot de jihadister som återvänder. Fokus flyttas snabbt. Johan Gry, skådespelare och regissör på Göteborgs stadsteater och Wahid Setihesh, som arbetar mycket med att stärka ungdomar i staden genom teater, ville för tre år sedan göra radioteater om en ung man som radikaliseras. Projektet blev dock i väntan hos SR Drama omsprunget av alla dokumentärer med stridsberedda unga män, gråtande familjer och strävande poliser och rann ut i sanden. Vad kunde en pjäs tillägga?
En tydlig och bra diskussionsingång till det skarpladdade ämnet, visar Gry och Setihesh, som tillsammans med dramatikern och dramaturgen Joel Nordström fullföljde manuset för Göteborgs stadsteater istället.
På Lilla scen med sitt öppna mörker skapar regin flexibla byten för scenerna i unge Iljas liv. En radikalisering kan gå fort, pjäsen börjar med tjôt i kompisgänget i augusti 2016 och slutar i en extremt predikande moské, februari 2017. Tydliga projektioner anslår tidens gång, andra ger miljöbilder, allt från molnen i Ilias drömmar om en tydligare, bättre värld, till de Göteborgskvarter där scenerna utspelas. Musikinslagen, ofta rap, signalerar likt skarpa skott övergångarna.
Magdi Saleh spelar genomgående huvudpersonen Ilias, medan Hanne Mathisen Haga och Misagh Sharifian med suverän distinktion i bytena delar på rollerna som kompisar, flickvän, syster, arbetsförmedlare, pappa och imamer. Tonläge och jargong förfaller väl avlyssnade ur det stora material av möten och undersökningar som Jihadisten bygger på. Det är tätt och rappt spel av ensemblen, med avvägd distans.
Vad får en ung man uppväxt i Göteborg att ge sig iväg och kriga för ett totalitärt samhälle? Den grundläggande frågan i pjäsen har inget svar, däremot skildras ett komplex av liv och lojaliteter. Ilias känner vanmakt, trängd av allt och alla. Han har inget grepp om sitt liv och det får han ständigt höra. Magdi Saleh låter oss följa hans känslogunga, en balansakt där han undandrar sig eget ansvar.
Slutet är öppet. Vad händer med Ilias? Åker han? Kommer han tillbaka? Med Jihadisten inbjuder Stadsteatern till diskussion om en viktig samhällsfråga. Alla föreställningar följs direkt av samtal med publiken och inbjudna gäster.
På väg från teatern hamnar jag mitt i den intensiva rapporteringen från sprängningen utanför parlamentet i London. Vem utlöste den?
